Andra Sidan, del 1

Omröstning: 3.0/10 (1 röst lagda)

Vad var det som hade hÀnt med min kompis Sandra? Var hade hon tagit vÀgen? Samtalet med hennes sambo hade varit mycket konstigt. Och varför hade hon inte talat om för mig att hon slutat pÄ sitt jobb? Jag skulle bli tvungen att ringa hem till dem igen.
Hej Jessica, svarade en lite trött röst nÀr jag presenterat mig. Jo det visade sig att Sandra slutat pÄ sitt jobb men det var inte det enda som hon avslutat. De hade separerat fick jag veta. Sandra hade flyttat ut ur lÀgenheten och de hade gÄtt skilda vÀgar. Han bodde kvar men nÀr jag frÄgade var Sandra bodde sÄ fick jag lite vacklande svar.
Han gav mig en adress som lÄg en bit utanför stan och i ett av de bÀttre omrÄdena. NÀr jag frÄgade efter hennes telefonnummer sÄ hade han gett mig det men sagt att hon nog inte skulle svara pÄ det. NÀr jag frÄgade vad Sandra sysslade med nuförtiden sÄ svarade han bara kryptiskt "TjugofyraSju". Det hela kÀndes mycket olustigt och konstigt, men det var vÀl klart, hade han gÄtt igenom en separation sÄ var han vÀl inte riktigt sig sjÀlv. Vi avslutade samtalet.
Jag satt pÄ mitt jobb och hade precis kommit tillbaka frÄn lunchen. Skulle jag slÄ en signal till Sandra pÄ numret jag fÄtt innan jag satte igÄng med eftermiddagens plikter? Jag gjorde det men ingen svarade i andra Ànden. De jobbade vÀl som alla andra vanliga mÀnniskor.
Sandra hade helt klart bytt upp sig, om man nu fick sÀga sÄ, tÀnkte jag. FrÄn att ha bott i en liten lÀgenhet till att bo i en villa i de mer fashionabla delarna av stan. Att villorna dÀr var jÀttelika det visste jag efter att ha bilat runt dÀr i ren nyfikenhet en gÄng med min pojkvÀn. Men vem var det hon hade trÀffat? Sandra var verkligen inte personen som skulle ta nÄgon för pengarna. Hon och hennes sambo hade ju verkat gÄ sÄ bra ihop under sÄ lÄng tid. Visst, han kunde vÀl vara lite stel ibland men han var snÀll och trevlig.
Annat var det med min sÄ kallade sambo, tÀnkte jag. Eller inneboende som jag sa nÀr jag var sur pÄ honom. LÀgenheten var min och alla sakerna i den ocksÄ. Richard var en orolig sjÀl utan nÄgon riktigt fast punkt i livet. VÀnner hade varnat mig för honom, och visst han var en riktig charmör. LÄng, mörk och muskulöst slank hade han inga som helst problem att fÄ kvinnornas uppmÀrksamhet. Inte min heller kunde jag bara konstatera.
Problemet var vÀl bara det att Richard en gÄng haft ögon pÄ andra kvinnor Àn mig. Jag hade kommit pÄ honom med en annan kvinna och det hela hade slutat med att jag kastat ut honom. Richard hade kommit tillbaka och varit uppriktigt ledsen och förklarat för mig att det var en idiotisk engÄngsföreteelse. Han hade varit pÄ fest och druckit lite och enligt honom sÄ hade han mer eller mindre lurats in i det. Jag hade tittat in i hans blÄ ögon och formligen drunknat. Ville sÄ hemskt gÀrna tro honom. Han hade flyttat tillbaka hem till mig igen.
Richard och jag hade trÀffats medan jag hade ett förhÄllande med en gift man pÄ jobbet. Men Pierre, som den gifta mannen hade hetat, hade inte haft nÄgra tankar pÄ att skilja sig frÄn sin fru. Det hade jag sent om sidor förstÄtt Àven om han hela tiden bedyrat motsatsen för mig. Till slut sÄ hade jag tröttnat och dumpat honom och sedan dess hade Richard och jag varit ett par.
Arbetsdagen hade tagit slut och jag hade Äkt hem. LÀgenheten var tom, Richard var vÀl hos nÄgon kompis. Richard skulle snart fylla tjugosju och det var pÄ tiden att han skaffade sig ett fast jobb tÀnkte jag ofta. RÀkningarna skulle betalas och Àven om jag Àgde lÀgenheten sÄ skulle rÀkningarna betalas gemensamt sÄ lÀnge han bodde hÀr.
Skulle jag passa pÄ att ringa Sandra en gÄng till? Fortfarande inget svar!
Konstigt det hÀr med Sandra. Impulsiv och Àventyrslysten hade hon alltid varit, men att jag inte fÄtt reda pÄ nÄgot? Vi hade kÀnt varandra sÄ lÀnge nu och jag tycker hon borde ha sagt nÄgonting. Vi var lika gamla och hade en hel del gemensamma intressen. Mycket gick vÀl ut pÄ fester och pÄ att trÀna tillsammans. Vi var ganska lika utseende mÀssigt, bÄda vÀltrÀnade och kvinnligt kurviga. Hon blond och jag mörk. Mitt hÄr var ocksÄ lÀngre och det böljade tjockt lÄngt ner pÄ ryggen nÀr jag hade det utslÀppt.
Telefonen ringde och jag gick och svarade. Var vÀl Richard som skulle bli sen igen.
- Du har ringt, sa en röst i telefonluren nÀr jag svarat.
Jag blev tyst en stund, men sen förstod jag. De flesta mÀnniskor nuförtiden har ju nummerpresentatör och jag har inte hemligt telefonnummer.
- Ja, men jag söker Sandra.
- Jag förstÄr, sa rösten och blev sedan tyst.
Jag förstÄ? Vad var det för en figur egentligen?
- Hon Àr inte tillgÀnglig för tillfÀllet, men ni kan trÀffas i morgon pÄ stan, Ätertog rösten.
Vi kan trÀffas imorgon! BestÀmde han det? Detta verkade bara konstigare och konstigare, men jag lovade att trÀffa henne i morgon. Jag fick en adress till en lunchrestaurang inne i stan. Vi la pÄ.

********************

Jag hade satt mig vid bordet och bestÀllt in dagens sallad. Jag tittade mig runt om i lokalen igen för att se om jag missat Sandra vid nÄgot annat bord. Lokalen var full pÄ folk och ytterligare mÀnniskor var pÄ vÀg in. Jag la mÀrke till en storvÀxt man med rakat huvud vid ingÄngen. Nej, Sandra fanns inte hÀr. Hon brukade faktiskt vara lite sen för det mesta, tÀnkte jag och började Àta av min sallad.
- FÄr jag slÄ mig ner?
Jag tittade upp frÄn min mat och kunde se den storvuxna mannen med det rakade huvudet stÄ bredvid mig.
- Nej det Àr upptaget, vÀntar pÄ en vÀninna.
- Jag vet, sa mannen och slog sig ner.
Det var det frÀckaste! Var precis pÄ vÀg att sÀga detta nÀr jag slogs av en ingivelse att inte göra det. Mannen var enormt stor och hade ett helt rakat huvud. Runt munnen och hakan satt ett litet bockskÀgg med en tunn mustasch. Han hade en svart skinnjacka och svarta byxor pÄ sig. Jag hade slutat Àta och satt bara och vÀntade pÄ att han skulle sÀga nÄgot. Nu tittade hans intensiva ögon pÄ mig
- Du ska fÄ trÀffa Sandra sÄ fort du lÀrt kÀnna henne.
- Du jag kÀnner henne sÀkert bÀttre Àn du gör, svarade jag lite irriterat. Vem trodde han att han var?
- Jag Àr inte sÄ sÀker pÄ det, svarade han helt lugnt utan att verka ta nÄgon som helst notis över min irriterade ton.
- Var Àr Sandra nu?, frÄgade jag för att byta spÄr.
- Har du en mailadress?, frÄgade den rakade skallen utan att besvara min frÄga.
Vem har inte en mailadress? Till och med min mormor har det. TÀnkte sÀga det till honom, men hejdade mig av nÄgon anledning. Varför gjorde jag det? Jag brukade ju inte ha nÄgot problem att snÀsa av oförskÀmda typer. IstÀllet gav jag honom min privata mailadress, var onödigt att lÀmna ut uppgifter om min arbetsplats. Mannen lyssnade utan att skriva upp den. Sedan reste han sig upp.
- Jag lovar att du ska fÄ trÀffa henne, sa han och vÀnde sig om.
NÀr mannen försvunnit ut frÄn restaurangen tog jag Äter upp mina bestick och jag kÀnde att mina hÀnder darrade lite. Vad hade Sandra gett sig in i? Detta kÀndes absolut inte normalt. Skulle jag ta kontakt med polisen eller myndigheterna? Sen slog det mig, vad hade han hetat?

******************

Jag hade jobbat undan eftermiddagens rutingöromÄl med vanans effektivitet, men mina tankar hade hela tiden befunnit sig nÄgon annanstans. Nu nÀr jag kommit hem slÀngde jag mig pÄ datorn. NÄgot sa mig att jag hade fÄtt mail.
Mycket riktigt i min inkorg fanns tre nya mail. TvÄ frÄn ett par kompisar och ett frÄn en person som hette Carlos. Jag kÀnde spÀnning öka nÀr jag dubbelklickade pÄ mailet frÄn den frÀmmande mannen. I det elektroniska meddelandet fanns inget annat Àn en lÀnk till en websida. Jag pekade pÄ lÀnken och klickade, weblÀsaren flög upp pÄ skÀrmen och tog mig till stÀllet.
Det laddades ner mÀngder med information, bakgrunden förÀndrades, knappar och bilder poppade upp pÄ skÀrmen allteftersom mitt modem lyckades frakta hem det. Bakgrunden var svart och det sÄg ut som om det gick vÄgor i det, svart oroligt vatten eller vÄgor i svart tjock olja? Innan sidan var helt fÀrdigbyggd förstod jag vad det handlade om. Jag Àr varken direkt insatt eller intresserad av det, men det hela handlade om S/M.
Vad var det för en knÀppgök som skickade sÄnt hÀr skrÀp till mig? Sidan inleddes med att beskriva en man som levde med tvÄ kvinnor som sina personliga Àgodelar. Jag orkade inte lÀsa allt. PÄ sidan fanns ocksÄ knappar och menyer som tog besökaren till andra delar av sidan. PÄ en av menyerna stod det "Bilder" och pÄ en annan "Slynorna". Vilka mÀnniskor det fanns, tÀnkte jag.
Ytterdörren öppnades och jag kunde höra Richard i hallen. Jag stÀngde snabbt ner weblÀsaren, kopplade ner modemet och stÀngde av PC'n. Jag mötte Richard i köket. Vi sa hej och kysstes pÄ munnen och sedan fixade vi fram en improviserad middag tillsammans.

*******************

Jag lÄg i min sÀng och lÀste. Richard lÄg bredvid och sov djupt. Han hade kommit hem sent igÄr kvÀll och tidigt i morse hade han varit pÄ en anstÀllningsintervju. Han hade slocknat sÄ fort han lagt huvudet pÄ kudden.
SjÀlv kunde jag inte komma ifrÄn tankarna pÄ websidan. Det kunde vÀl inte var sÄ att...? Jag la ner boken pÄ magen och tittade en lÄng stund in i vÀggen. Sedan la jag ifrÄn mig romanen helt och hÄllet pÄ nattygsbordet, slÀngde undan tÀcket och satte fötterna i golvet.
Jag smög ut i vardagsrummet och bort till hörnan som vi inrett med en liten arbetsplats. KnÀppte pÄ datorn och den började surra förvÄnansvÀrt högt tyckte jag. Det var nÀstan mitt i natten nu och allt annat var tyst och stilla. DatorskÀrmen lyste upp rummet med sitt lite kalla sken.
Jag kopplades upp, fick tag i min lÀnk via mailen och sedan lÀt jag mig föras tillbaka till websidan. Jag lÀste nu all den text som fanns pÄ första sidan. Texten var skriven av en man som beskrev sig som mycket erfaren pÄ omrÄdet och som levde med tvÄ undergivna slynor. Sammanfattningsvis gick det ut pÄ att kvinnorna var hans personliga Àgodelar fullt ut och de hade sjÀlva inget att sÀga till om. Han beskrev vidare hur han hela tiden försökte tÀnja pÄ de grÀnser som fanns och skapa en vÀrld dÀr han styrde precis allt över kvinnorna. En alternativ livsstil, helt med sina egna regler.
Återkommande i texten dök termen "TjugofyraSju" upp. Var hade jag hört den förut? Termen fick jag förklarad för mig i texten och den betydde att kvinnorna, och Ă€ven han sjĂ€lv, levde i sina roller tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan. UnderförstĂ„tt Ă„ret om.
Hur kunde man vilja utsÀtta sig för nÄgot sÄdant? Jag kÀnde mig lite uppjagad, det vilade nÄgon slags overklighetskÀnsla över det hela. Jag tittade runt pÄ sidan och pekade pÄ menyn "Bilder".
En ny sida laddades ner med samma svarta bakgrund. Överst fanns en förklarande text som sa att det var bilder pĂ„ slynor i trĂ€ning. Fostran, lydnad och disciplin förkunnades. Och under texten fanns mĂ€ngder med smĂ„, smĂ„ bilder.
Jag förde markören över den första bilden och pilen förvandlades till en pekande hand. Musen klickade svagt och efter ett tag slogs en stor variant av den lilla bilden upp pÄ min skÀrm. Jag hajade till lite över bildens storlek, den var större Àn jag hade förvÀntat mig, pÄtrÀngande och otroligt skarp. Det pirrade till lite i magen.
Bilden förestÀllde en kvinna som lÄg med överkroppen över ett bord och med fötterna kvar i golvet. Hennes ansikte var nÀrmast kameran och hade hon inte haft en svart bindel för ögonen sÄ hade hon tittat rÀtt mot mig. Hennes armar lÄg bakÄt, utmed kroppen, vilandes pÄ bordsskivan och det sÄg ut som om hon vÀnt handflatorna uppÄt. Bindeln för ögonen gjorde att man inte kunde se vem det förestÀllde. Hon hade svarta strumpor av modell stay-ups och pÄ fötterna hade hon ett par extremt högklackade pumps. Skons remmar runt hennes vrister satt fastlÄsta med smÄ hÀnglÄs. Bakom henne kunde man se en man stÄ med vad som sÄg ut som en svart ridpiska i handen. Mannen hade svarta lÀderbyxor pÄ sig och han var avklippt vid bröstkorgen vilket gjorde att man inte sÄg hans ansikte.
Jag backade tillbaka och kom tillbaka till föregÄende sida. Jag pekade pÄ nÀsta bild och efter ett tag hade jag samma kvinna pÄ min skÀrm. Lika stor och lika skarp. Jag ryggade tillbaka lite. Ridpiskan hade förflyttat sig i bakgrunden sÄ att den lÄg över kvinnans skinkor. Piskan hölls i en oskarp hand, som om armen hade rört sig snabbt i sjÀlva kortögonblicket. Kvinnans mun gapade stort mot mig och nÀsan var rynkad som i smÀrta och jag kunde tydligt se en liten silverkula glimma pÄ hennes tunga.
Jag svalde och backade tillbaka. Klickade pÄ nÀsta bild. Kvinnan hade rests upp och mannen höll henne i ett koppel som satt i ett brett nithalsband runt hennes hals. Hon sÄg ut att ha hÀnderna fastlÄsta pÄ ryggen och hon hade huvudet svagt uppÄt som om hon tittade upp i taket. Men det som fÄngade mitt intresse var hennes runda bröst, bÄda bröstvÄrtorna genomtrÀngdes av en liten ring.
Återigen backade jag tillbaka. NĂ€sta bild fick mina kinder att rodna nĂ€r jag vĂ€l fattade vad den förestĂ€llde. Hela bilden fylldes ut av ett rakat kvinnokön. Inte ett hĂ„rstrĂ„ fanns att finna mellan hennes vitt sĂ€rade ben. Det satt en ring i vardera inre blygdlĂ€pp och en ring satt ovanför hennes kön dĂ€r blygdlĂ€pparna gick ihop. Herregud, inte dĂ€r?
Jag kĂ€nde hur jag hade börjat andas lite tyngre. Det var nĂ„got vĂ€lbekant över kvinnan pĂ„ bilderna, det gick inte att komma ifrĂ„n. Även om kvinna hela tiden var maskerad med bindeln för ögonen sĂ„ började jag motvilligt förstĂ„ vem det var. Jag kunde inte fatta, hur kunde hon? Tvingades hon till detta?
NÀsta minibild förestÀllde nÄgra svartklÀdda personer som satt pÄ golvet sÄg det ut som. NÀr bilden slog upp i sin helhet över hela min bildskÀrm blinkade jag till. TvÄ kvinnor satt pÄ knÀ pÄ golvet framför en soffa och tittade in i kameran. I soffan bakom satt samma lÀderbyxa, avklippt vid bröstkorgen, och höll i tvÄ koppel.
Kvinnorna var klÀdda i nÄgot som sÄg ut att vara svart gummi frÄn topp till tÄ. Runt deras midjor satt svarta korsetter som formade fram smala getingmidjor pÄ dem. PÄ fötterna hade de knÀhöga stövlar med extrema stilettklackar. Deras ansikten var tÀckta av en tajt huva med hÄl enbart för ögonen och munnen. HÄlen för ögonen var inte runda utan formade som ögon, som stora snedstÀllda kattögon. I munnen sÄg de ut att ha nÄgon sorts gummiboll intryckt med remmar som spÀnts fast bak i nacken. Runt deras halsar satt extremt breda halsband och kopplena som var fÀsta i dem löpte bak till mannen i soffan.
Var nÄgon av dessa kvinnor Sandra? Jag tittade bÄda kvinnorna i ögonen men kunde inte avgöra om det var sÄ. Det enda som syntes av kvinnorna var ögonen med lite hud runt dem och de brutalt isÀr dragna lÀpparna dÀr en boll hade trÀngt sig in bakom deras tÀnder. Allt annat var tÀckt av blÀnkande, svart gummi. Som en andra hud, tÀnkte jag. De breda halsbanden tycktes förlÀnga deras halsar och det hela sÄg mycket overkligt ut. Som om de var frÀmmande varelser frÄn en annan planet.
Jag backade tillbaka. Tittade pÄ sidan, det fanns hur mycket smÄbilder som helst. I menyn vid högra sidan fanns texten "Slynorna". Jag tryckte pÄ den. En ny sida kom upp och tvÄ kvinnor med skamligt sÀrade ben dök upp, en ovanför den andra. Bilderna pÄ kvinnorna var urlyfta ur originalbilden och de tycktes hÀnga direkt pÄ den svarta, vÄgiga bakgrunden.
De var bÄda klÀdda i lÄrhöga strumpor i svart latex. PÄ armarna hade de handskar som gick Ànda upp till armhÄlorna i samma blanka material. PÄ fötterna satt högklackade pumps fastlÄsta med smÄ hÀnglÄs. De hade armarna pÄ ryggen som om de var fjÀttrade och deras huvuden var böjda bakÄt sÄ att de tittade upp i taket, vilket gjorde att man inte kunde se deras ansikten. Deras ben var extremt sÀrade och under deras rakade och "piercade" sköten kunde man lÀsa en del fakta om dem.
Det var allmÀn information om Älder och kroppsmÄtt. Lite bakgrund om vad de gjort innan de blev mannens personliga Àgodelar. Jag andades tyngre nu och jag kÀnde hur mina hÀnder darrade. Beskrivningen pÄ en av kvinnorna stÀmde orovÀckande vÀl in pÄ Sandra.
- Vad gör du uppe?
Jag ryckte till och tittade upp mot Richard. Jag fumlade med musen, men lyckades stÀnga ner weblÀsaren.
- Kunde inte sova sÄ jag kollade min mail bara, fick jag fram.
Jag hade ryckts ur en overklig och bisarra vÀrld och Äter landat i verkligheten hemma i lÀgenhet. Jag kÀnde hur jag stirrade mot Richard med öppen mun.
- MÄr du inte bra, frÄgade han.
- JodÄ, sa jag samtidigt som jag stÀngde ner datorn.
- Kom och lÀgg dig dÄ, manade han pÄ.
Jag reste mig upp pÄ lite darriga ben. Jag var medveten om att det fanns mÀnniskor som lekte sexuella lekar, dÀr dominans, underkastelse och smÀrta ingick. Men det jag fÄtt beskÄda ikvÀll kÀndes som om det var mer Àn bara en lek. Overkligt var det enda jag kunde komma pÄ. Och Sandra!
- Men hur Àr det med dig, sa Richard och slog armarna om mig.
Jag tittade upp mot honom och kÀnde sjÀlv hur kraftigt jag andades. Hans ögon log tillbaka mot mig och jag drunknade som sÄ mÄnga gÄnger förr. Mina lÀppar söktes mot hans och sedan kysste jag honom med en vidöppen mun. VÄra tungor spelade och Richard fick ner en hand mellan mina ben.
- Vad har du gjort?, frÄgade han överraskat.
Jag blev medveten om att mina tunna trosor var blöta rÀtt igenom tyget. Jag sa inget utan strÀckte mig bara mot hans mun och vi Ätertog vÄr giriga kyss. Richards hand kom in under trosan och sedan kunde jag kÀnna hur nÄgra av hans fingrar försvann in i mig utan nÄgot som helst motstÄnd.

petersmejlbox@hotmail.com
FortsÀttning följer...