BarfotakÄt - del 1

Omröstning: 0.0/10 (0 röster lagda)

Fredrika:

Klassliv

Sorlet Àr konstant, ligger som en matta över klassrummet. Matilda sitter snett framför mig, nedsjunken med ena armhÄlan hÀngande över ryggstödet, armen rastlöst dinglande. Alltid stÀndigt fnittrande, stÀndigt viskande och medelpunkten i den stÀndiga strömmen av smÄ lappar i olika fÀrger, vandrande mellan bÀnkraderna och det handlar om killar, vilka som Àr söta eller mindre söta, alltid Àldre och aldrig, aldrig nÄgonsin nÄn frÄn klassen.

Hon Àr en och fyrtiosju, fem centimeter kortare Àn mig vilket jag vet eftersom jag stod bakom henne nÀr vi hade vaccin och hÀlsokontroll för tvÄ veckor sen - har rakt mörkbrunt hÄr ner till axlarna - stora mandelformade ögon; stÄlgrÄ med inslag av grönt, beroende hur ljuset faller ? ögonbrynen; en aningen buskiga, ett par nyanser mörkare Àn hÄret (som dÀr nere) ? lÀpparna; tjocka och fuktiga, nÀstan som spruckna ? lÀtt rosennarig pubertetshy, smÄplitig rund kindbenen ? kinderna; smilgropade med smÄ frÀknar kring nÀsan ? öronen; nÄgot utstÄende, skymtar fram halvvÀgs under sidoluggen.

Fröken DÀngrot ryter tills att rösten skÀr sig ?Matilda, vÀnd dig framÄt i bÀnken.?
Med motvilligt sengÄngaraktiga rörelser vÀnder hon sig till slut fram igen, fortfarande fnittrande, fortfarande leende och med plirande ögon och nÀsan som veckar sig över nÀsryggen samtidigt som hon blottar sina aningen överdimensionerade tÀnder. Hon sÀtter sig böjd över sitt anteckningsblock med huvudet pÄ sned och med luggen slÀpande över bÀnklocket och med en pennstump full med djupa tandavtryck krampaktigt instucken mellan vÀnsterhandens tumme och pekfinger börjar hon rita med smÄ plitiga rörelser. Ibland med lÀtt böjda fingrar drar hon hÄret bakom örat i en mjukt hukande rörelse.
Minuterna slÀpar sig fram och fem minuter innan det ringer ut har hon redan hunnit med att tugga sönder Àndarna pÄ tvÄ nya pennor. Bara minuten kvar, sÀtter hon sig i ren desperation med korslagda fötter under stolen, tar tag med bÄda hÀnderna pÄ framkanten av bÀnken och hÀver sig fram innan hon faller tillbaka pÄ stolen med handflatorna gnisslande mot bÀnklocket.

Gympa

Drillandet frÄn visselpipan manar till uppstÀllning. Det lutar surt av svett och gammalt lÀder frÄn blankslitna trÀbockar och gamla snuskiga medicinbollar som efter uppvÀrmningen ligger utsprida över hela golvet. Det Àr rÄruggigt och det drar kallt dÀr jag stÄr frÄn murknande fönsterkarmar tills att mina lÄr blir blÄvitprickiga och sÄ att det knottrar sig sÄ att fjunet stÄr rakt ut pÄ mina armar. Dessutom har jag glömt gympaskorna och fÄr gÄ barfota pÄ det iskalla knarrande mörkgröna vinylgolvet som tÀcks av grÄtungt lager av damm som hela tiden fastnar under fotsulorna och mellan tÄrna. Jag stÄr vinglande pÄ ett ben och försöker skava av smutsen under foten mot smalbenet eller mot förhÄrdnaden pÄ hÀlen. Matilda kommer som vanligt sent. Hon Àr klÀdd i shorts och en tÀltlik slarvigt nedstoppad t-shirt och slÄr sig ner pÄ dom slitna trÀbÀnkarna med en duns och börjar knyta skosnörena med farligt stora öglor innan hon rÀttar sig in i ledet med överdrivet sviktande steg och gnisslande gummisulor.
Den stora blÄ dras fram av tvÄ pojkar, bommar rullas ner och alla trÀbÀnkar dras ut pÄ golvet med ett outhÀrdligt isande oljud.
Som vanligt blir allting blir hysteriskt eftersom pojkarna tar skeppsbrott som en giltig ursÀkt för att tafsa oss pÄ brösten och sÄ hÄller det pÄ tills Tessan ramlar och slÄr i huvudet pÄ en bom.

Det Àr nÀstan nÄgot pojkaktigt över Matildas sÀtt att röra sig, hur hon drar t-shirten över huvudet eller hur hon krÀnger av sig skorna genom att slÄ med hÀlarna ner i golvet. Hon reser sig frÄn bÀnken, tar av sig shortsen. Hon har samma slags veckotrosor som jag har fast inte rÀtt veckodag. I en enda snabb rörelse drar hon ner dom, placerar dom prydligt under shortsen. Tjocka svarta tagelliknande hÄr ligger slickade som en solfjÀder lÀngs med den uppjÀsta bullen, samlar ihop sig tjock och tovigt mellan svÀllande lÄr och höfter, kanske nÄgot oproportionellt till hennes revbenstunna överkropp, trots brösten som putar ut marÀngformigt toppiga.
Angelika försvinner ut, insvept i en jÀttelik badhandduk och det Àr bara vi kvar. Dom andra Àr redan i duschen eller redan rusat ivÀg till bamba. Jag sitter pÄ bÀnken och Matilda skall precis gÄ in nÀr hon istÀllet vÀnder sig om mot mig. Jag stannar upp mitt i rörelsen och blir sittande med underbyxorna nerdragna till knÀna. Jag vÄgar inte se direkt pÄ henne utan stirrar först ner i golvet framför henne, höjer sen sakta upp blicken.. Hon stÄr med korsade ben, vinglande pÄ ena fotens bredsida, hÀngande med tvÄ fingrar i klÀdkroken. Det Àr som om hon inte riktigt vet vad hon skall sÀga dÀr hon stÄr med blicken svÀvande, bitande sig i underlÀppen tills att den vitnar och nÀr jag möter hennes blick vÀnder hon sig bort igen i en slags halvpiruett och fortsÀtter i samma rörelse in mot duschen, svankryggad och med bajan putande rakt ut med skÀrthalvorna som far upp och ner som tvÄ tennisbollar.

Vi Àr sist i tur. Hon stÄr en aning kobent med fötterna vinklade inÄt, vilande pÄ ena höften, armarna i kors, högt upptryckta, nÀstan upp till armhÄlorna med duschtvÄlen dinglande i sitt snöre i ena handen, den andra nervöst nypande sig i sidan sÄ att det lÀmnar vita mÀrken. Blicken vandrar otÄligt fram och tillbaka lÀngs den nakna vita kakelvÀggen och flyttar tyngden frÄn ena höften till den andra ungefÀr var tionde sekund.
Till slut blir det vÄr tur och vi försvinner in i Ängdimman. Hon stÄr med ryggen mot mig, vinglande pÄ ett ben medan hon gnider fingrarna mellan tÄrna, stÀller sig upp en aning bredbent, svankande med ryggen och smilgropade skinkor, vÀnder ansiktet upp mot duschstrÄlen med hÄret samlat i en snipa bak i nacken, lÄter löddret rinna av som en vit lavaström, ner för ryggen och lÀngs hennes ben. För ett kort ögonblick vÀnder hon sig Ät mitt hÄll och jag skymtar innanmÀtet trÀnga fram i badskummet mellan hennes fingrar, laxfÀrgat rosa. Alldeles vid hennes fötter har vattnet fÄtt en misstÀnkt gul fÀrg. Det rinner Ät mitt hÄll men har nÀstan helt löst upp sig med vattnet innan det nÄr avloppsbrunnen.

Helvetet bryter lös dÀrute. Jag tittar fram bakom duschvÀggen. Det Àr allmÀn panik med hysteriskt gallskrikande och hukande flickor med allt vad det innebÀr. PÄ nÄt sÀtt har pojkarna lyckats öppna ytterfönstret till duschen och stÄr dÀr trÀngandes med sina fÄniga flin och uppspÀrrade ögon, hÀngande pÄ varandra över fönsterkarmen, halvvÀgs in i duschrummet. Till och med nÄgra som inte fick plats i fönstret stÄr i bakgrunden, hoppande upp och ner som grodor. Matilda Àr precis pÄ vÀg ut, rycker Ät sig sin handduk och med den tryckt mot bröstet trippar hon fnittrande förbi rakt framför dom.
Under lunchen medan jag sitter pÄ toa i andra baracken hör jag pojkarna snacka utanför.

?Jag sÄg Matilda. Hon har större fittbuske Àn min morsa, hedersord.? Rösten tillhör en i klassen.
?Öh, hör ni, Robban smyger pĂ„ sin morsa.?, svarar en mĂ„lbrottsröst.

Klassfoto

Det Àr precis efter lunch och hela klassen stÄr uppstÀllda i gympasalen för den Ärliga klassfotograferingen. Jag befinner mig lÀngst ut i den mellersta raden.
?Är alla hĂ€r?? FrĂ„gar fröken samtidigt som Matilda rusar in och makar in sig bredvid mig fast hon egentligen borde sitta ner pĂ„ den frĂ€msta raden men ingen sĂ€ger nĂ„t. Hennes hand snuddar vid min. Jag rycker till instinktivt som om jag fĂ„tt en elektrisk stöt men nĂ€sta gĂ„ng lĂ„ter jag den vila kvar. Baksidan av hennes hand kĂ€nns mjuk och varm. Det hela drar ut pĂ„ tiden av nĂ„gon anledning. Plötsligt, precis innan fotot skall tas tar hon min hand, hĂ„ller den lĂ€tt med fingertopparna som Ă€r varma, pulserande i min handflata.
I samma ögonblick som det hela Àr klart slÀpper hon den. Alla rusar ut för att komma först till bamba. Matilda vÀnder sig om i folkmassan, som om hon letar efter nÄgon. Hennes blick möter min med hettande kinder och illröda öron.

Jag har faktiskt samma skolvÀg som Matilda men vi har aldrig följts Ät. Idag som alla andra dagar gÄr jag som vanligt en bit bakom och betraktar henne pÄ avstÄnd. HÀstsvansen rör sig i ryckiga rörelser fram och tillbaka i takt med hennes nÀstan studsande gÄng. Till synes helt flyktigt vÀnder hon sig om och fortsÀtter framÄt fast nu lÄngsammare Àn förut som om hon medvetet invÀntar mig. Till slut Àr jag ikapp och vi gÄr jÀmsides ett tag utan att sÀga nÄt. NÀr vi befinner oss mitt pÄ bron precis över motorleden, skall hon till att sÀga nÄt men kommer av sig nÀr en dÄnande lÄngtradare rusar förbi under oss.
Vid slutet av bron skiljs vi Ät, Matilda Ät Tillinge och jag Ät norra med var sitt krystat ?hej? nÀr hon stannar upp en bit bort och ropar bort till mig.
"Skall du med till bÄthamnen?"
?Okej.?, ropar jag tillbaka med hjÀrtat dunkande.

BÄthamnen Àr egentligen bara Àr ett par bryggor vid Àlvstranden bakom simhallen. Vi sitter lÀngs ut pÄ bryggan, dinglande med benen, stirrande ner i vattnet.
"Har du hÄnglat nÄgot?" frÄgar hon plötsligt utan att titta upp.
"Nej" svarar jag med en viss tvekan och tÀnker sen att kanske skulle ha svarat annorlunda.
"Vill du prova?" nu tittar hon upp mot mig.
"Med vem?"
"PĂ„ mig."
"PĂ„ dig.?"
"Bara för att trÀna." lÀgger hon snabbt till.
"Okej." svarar jag osÀkert.
Hon plockar ut sitt tuggummi, böjer sig fram sÄ att vÄra ansikten Àr alldeles nÀra varandra. Hon ser mig djupt i ögonen med stora glittrande ögon. Hennes ögonfransar Àr lÄnga, spretande.
"Du mÄste öppna munnen, annars Àr det inte pÄ riktigt.?
Jag gör som hon sÀger och vÀntar.
?Du gapar som en fisk.?, sÀger hon fnittrande men blir snabbt allvarlig igen och lutar sig fram. Hennes andedrÀkt Àr het, tungan spetsig, smakar juicy-fruit och Àppelmust frÄn lunchen. Hennes tunga glider ut och med lÀpparna fortfarande fastklibbade vid mina och med tung andhÀmtning sÀger hon Àr nÀstan viskande, ?Det skall vara mycket spott?, och vi gör det igen.

Mjölk och kakor

Vi sitter i Matildas obÀddade sÀng och det luktar instÀngt och surt av svett frÄn ovÀdrade, sÀkert veckogamla sÀngklÀder. Bredvid sÀngen stÄr det ett fat med halvÀtna ostmackor och OboyŽ i stora glas. Rummet Àr sÀkrat med regel och tuggummi i nyckelhÄlet. Jag sitter i bara underbyxor, benen i kors vid sÀnggaveln med handen nerstucken i en jÀttelik kakburk med finska pinnar och försöker fiska upp dom sista hela i bottenskrapet. Matilda sitter lutande med axlarna mot sÀnggaveln i bara undertröjan, dÀr under; brösten som vaga utbuktningar, benen en aning uppdragna, knÀna ihop med fötterna vinklade inÄt. Hon har brun mustasch pÄ överlÀppen frÄn OboyŽ:en och limpa mellan framtÀnderna som hon försöker fÄ bort med tungspetsen men det mesta blir kvar, utsmetad över tandköttskanten.
I tumulten blev vÄra klÀder utspridda lite varstans i rummet. Matildas underbyxor hÀnger pÄ en av krukvÀxterna i fönstret med avigsidan utÄt. Man kan se flÀckar av intorkad urin och nÄgot mörkare, mer obestÀmbart. Hon nyper tag med bÄda hÀnder i undertröjan och skakar bröd och kaksmulorna, rÀtt ner i sÀngen, en del fÄngas upp av hÄrtovan mellan hennes ben, glöder i i nyanser av rött och mörkbrunt frÄn eftermiddagssolen som trÀnger genom dom halvstÀngda persiennerna.
Hon Älar sig ner i sÀngen, försöker fÄ bort smulorna genom att med uppskjutna höfter och svepande med översidan av handen fösa bort dom under sig men dom bara studsar omkring ovanpÄ lakanet som en loppcirkus innan hon ger upp och Älar sig ner, rÀtt ner i en knastrande hög av kaksmulor. Hennes hand letar sig ner och hon börjar stryka sig upp och ner lÀngs sparbössan med smÄ ryckiga rörelser. Hennes andning blir hÀftigare, blicken simmig. Hon strÀcker ut sig med ihopknipna lÄr och utstrÀckta vrister, fötterna pressade över varandra med elefanthudsveckade fotsulor. Med hÀvande bröstkorg och hÀlarna pressade ner i madrassen spjÀlar hon bakut med kroppen, skinkor och lÄr skÀlvande, ansiktet rödflammigt och förvridet, munnen halvöppen, hÀnderna krampaktigt nergrÀvda ner i sÀngklÀderna, vÀser fram en sista kvÀvd utandning innan hon faller ihop, slÄr ut med armen som blir hÀngande över sÀngkanten. Hon brer ut sig med benen brett isÀr, rör dom sakta fram och tillbaka över lakanet, det lÀtta frasandet av hÀlens nariga hud mot bomullslakan, det uppflÀkta innanmÀtet rödsvullet, rosetten vÀggar fuktigt mörkrosa, drar ihop sig mot vandra i takt med hennes tunga bÀlgande andetag och magens sista skakande kramper. Hon lÀgger sig pÄ sidan, kryper ihop. Hela ryggen och skinkorna Àr tÀckta av kaksmulor fastklibbade mot hennes svettiga hud.