Att dressera en kvinna, del 4

Omröstning: 0.0/10 (0 röster lagda)

Hon stod i dörröppningen och vÀntade pÄ vidare instruktioner. Ann-Sofie befann sig i dressyr.
Vi trÀffades nu regelbundet. Ann-Sofie kom ner till Stockholm sÄ ofta hon kunde, antingen var det i jobbet eller rent privat. Hon var mycket uppfinningsrik nÀr det gÀllde att komma pÄ olika anledningar för sina resor till sin man.
Jag hade bara trÀffat honom som hastigast en gÄng för lÀnge sedan. Det hade varit firmafest och han kom med bil för att hÀmta Ann-Sofie. Jag hade tyckt synd om honom, inte för att jag hade ?satt pÄ? hans kvinna inne pÄ en av toaletterna under kvÀllen, utan för hans oförmÄga att hantera henne och se till hennes behov. Denna oförmÄga delade han i och för sig med flertalet mÀn i vÄrt moderna och upplysta samhÀlle.
Hon hade svarta strumpor och sina röda, högklackade pumps pÄ sig. Runt magen och bröstkorgen satt hennes nya present, en svart korsett. Jag beordrade in henne i rummet sÄ att hon stod med ryggen mot mig, hÄllandes i ryggstödet pÄ en av matsalsstolarna. Korsetten skulle snöras. Den var av mycket hög kvalitet och skulle gÄ att snöra i princip hur hÄrt som helst, sÄ jag var tvungen att ta det försiktigt.
- In med mage, sa jag samtidigt som jag började att dra Ät nedifrÄn.
- Åhh försiktigt, sa hon.
Jag gav hennes nakna skinka en snabb och hÄrd smisk med handflatan som en markering att hon skulle vara tyst. Jag hade inte bett henne tala. Korsetten slöt sig kring hennes kropp och en markerad midja vÀxte fram.
- DÄ var det dags för present nummer tvÄ, sa jag nÀr jag snört korsetten klart.
Jag satte det breda hundhalsbandet runt hennes hals och drog Ät. Hon stönade till lite nÀr hon nu blev ytterligare inkapslad. Jag stod bakom henne och njöt av den underbara syn det Àr att se sin kvinna stÄ framför sig med snörd korsett. Kvinnans former och linjer framtrÀder Àn tydligare och stjÀrten blir Ànnu mer markerad. Jag hade inte snört korsetten sÀrkilt hÄrt utan tÀnkte stegvis snöra Ät mer och mer. Det var första gÄngen hon hade en korsett pÄ sig och hon skulle behöva lite tid att vÀnja sig.
- NĂ€r du Ă€r i dressyr och tar emot en order stĂ„endes framför mig, niger du först innan du utför det jag sagt. Är det förstĂ„tt?
- Ja, svarade hon.
- Saker du bĂ€r pĂ„ i dressyr ska bĂ€ras med bĂ„da hĂ€nderna, om de nu inte Ă€r sĂ„ smĂ„ att det inte lĂ„ter sig göras. NĂ€r du lĂ€mnar över saker till mig ska det föregĂ„s av en nigning. Likadant om du tar emot en sak frĂ„n mig ska du niga efterĂ„t. Är detta klart?
- Ja.
- Bra. DÄ ska du fÄ trÀna lite. GÄ och hÀmta ridpiskan pÄ soffbordet!
Hon tittade lite osÀkert och nervöst pÄ mig, som hon inte riktigt visste vad hon skulle göra.
- Nu, sa jag.
Ann-Sofie slappnade av, glad över att ha gjort rÀtt genom att vÀnta pÄ mitt ?nu?. Hon började vÀnda sig om för att gÄ mot soffbordet.
- Nej, stopp, sa jag.
Hon stelnade till, vÀnde tillbaka och tittade Àn mer oroligt in i mina ögon.
- Neg vi?
- FörlÄt, sa hon och neg djupt för mig.
Det var helt klart att hon hade lÄngt kvar innan hon kunde fÄ kalla sig min kvinna. Varje instruktion, varje order föregicks av ett tankearbete i hennes huvud. Med tiden skulle detta försvinna och hennes förvÀntade beteende skulle sitta i ryggmÀrgen. Jag tittade pÄ henne dÀr hon gick bort mot soffbordet med vaggande höfter. Men innan allt satt i ryggmÀrgen skulle hennes runda rumpa fÄ ta emot mycket lÀrande smisk. Hon kom fram till mig och höll piskan framför sig med bÄda hÀnderna.
- Ge mig piskan ...nu.
Ann-Sofie neg och sedan strÀckte hon fram piskan nÄgot. Jag tog den.
- Nu tar du emot piskan.
Hon tog emot den och sedan neg hon. Nu stod hon med överarmarna nerÄt lÀngs med kroppen och underarmarna pekade rÀtt fram. I hÀnderna vilade ridpiskan. Mycket bra, tÀnkte jag för mig sjÀlv, verkade nÀstan medfött.
Jag satte ett koppel i hennes halsband och med ett ryck fick jag henne att gÄ efter mig i lÀgenheten. Hon fick nu trÀna sig i att gÄ kopplad. Fel och saker jag var missnöjd med tillrÀttavisades samtidigt som jag gav ett rapp med piska över hennes skinkor. Stannade jag skulle hon omedelbart stanna. Första gÄngerna gick hon rÀtt in i mig nÀr jag plötsligt gjorde halt. Skinkorna fick ta emot ett rapp och sedan bar det ivÀg igen med ett ryck i kopplet.
Efter ett tag gick det bÀttre, stannade jag sÄ stannade hon. Hon hade börjat bli mycket uppmÀrksam pÄ mina rörelser. Efter flera varv i lÀgenheten stÀllde jag henne Äterigen hÄllandes i ryggstödet pÄ en av matsalsstolarna. Det var dags att snöra Ät korsetten lite till.
- In med magen!, sa jag samtidigt som jag började dra Ät ordentligt.
Hon stönade lite lÀtt nÀr jag slöt korsetten Àn hÄrdare om hennes kropp. NÀr jag var fÀrdig kÀnde jag med ett finger mellan halsen och halsbandet. Jag drog Ät det ytterligare ett hack sÄ att det slöt sig tÀtt runt hennes hals.
- Åhhh, stönade hon samtidigt som hon gjorde en ansatts att ta upp hĂ€nderna mot halsbandet.
- Nej du rör aldrig vid halsbandet med dina hÀnder. GÄ och stÀll dig mot vÀggen, nu!
Nu stod hon mot vÀggen och jag kunde Äter betrakta henne bakifrÄn. Midjan framtrÀdde nu Ànnu tydligare och under den svarta korsetten svÀngde hennes underbart rundade stjÀrtklot ut sig. Det var dags att gÄ ut.

***********************

Jag hade löst tvĂ„ biljetter och vi gick mot salongen. Återigen hade jag valt en tidig eftermiddags förestĂ€llning och precis som jag förutsatt sĂ„ var salongen nĂ€stan tom. Det finns idag vĂ€ldigt fĂ„ stora biosalonger. De som byggs nu Ă€r mindre och bjuder inte pĂ„ samma avskildhet som de gamla biograferna. Den biograf jag valt för dagen var av den gamla stora modellen.
Ann-Sofie hade givetvis fÄtt ta av sig sina högklackade pumps innan vi gick ut. Hon hade ocksÄ fÄtt ta pÄ sig en kjol som gick nÀstan Ànda ner till knÀna. Men korsetten, sina strumpor och halsbandet hade hon fÄtt behÄlla pÄ. Korsetten doldes under en midjelÄng lÀderjacka och sjalen om hennes hals dolde halsbandet. Vi satte oss i en avskild del av salongen.
- Ta av dig skorna och sÀtt pÄ dig dom hÀr, sa jag en bit in i filmen.
Jag höll fram hennes stilettklackade röda pumps som jag haft med mig i en vÀska. Ann-Sofie gjorde som jag sa och spÀnde de tunna, röda remmarna om sin vrister sÄ att pumpsen satt ordentligt pÄ plats. Jag lade ner hennes gamla skor i min vÀska.
- LÀgg hÀnderna pÄ ryggen.
Runt hennes handleder satt ett par lÀderremmar med ringar i. Jag fÀste en karbinhake i ringarna och hennes armar var fastlÄsta bakom ryggen.
- SÀra pÄ dina ben. Mera!
Hon satt nu tillbakalutad i stolen med sÀrade ben och hÀnderna fastlÄsta pÄ ryggen. Ann-Sofie visste inte riktigt var hon skulle titta, mestadels försökte hon titta pÄ filmen men jag antog att hon hade svÄrt att koncentrera sig pÄ nÄgon handling. Jag tog upp en sax ur vÀskan och satte den mot hennes kjoltyg mellan benen. Ann-Sofie tittade med uppspÀrrade ögon ner pÄ saxen och i sin nervositet stÀngde hon benen lite.
- Nej du stÀnger inte benen.
Ann-Sofie sÀrade pÄ dem igen. Hon andades hÀftigare nu och stönade lÄgt nÀr jag började klippa i tyget. Jag klippte itu kjolen Ànda till linningen och den föll Ät sidorna och blottlade hennes underliv. Ann-Sofie tittade sig nervöst omkring med halvöppen mun. Jag drog bort klÀnningstyget under henne och rullade ihop det och lade det pÄ andra sidan om mig.
- SÀra mera pÄ benen.
Hon gjorde som jag sa och nu satt hon med sitt rakade kön helt blottad. Den korta lÀderjackan slutade vid hennes midja och kunde pÄ inget sÀtt dölja hennes nakenhet. En man reste sig lÄngt fram i biografen och började gÄ upp i gÄngen mot oss. Ann-Sofie andades tungt och tittade omvÀxlande pÄ mig och pÄ mannen som kom nÀrmare och nÀrmare.
- Nej du sitter med benen sÀrade, sa jag nÀr hon Äter gjorde en ansatts att stÀnga dem.
Ann-Sofie andades hÀftigt och fÀllde ner sin blick som om hon försökte gömma sig. Hon gnÀllde lite ynkligt. Mannen kom nÀrmare och nÀr han bara var nÄgon stolsrad frÄn att passera oss lade jag snabbt min jacka över hennes skrev. Mannen passerade utan att sÄ mycket som titta Ät vÄrt hÄll.
Men jag var inte fĂ€rdig med henne Ă€nnu. Jag tog bort min jacka och hon satt Ă„ter helt blottad. Jag lösgjorde hennes hĂ€nder och beordrade av henne jackan. Ann-Sofie gjorde motvilligt som jag sa Ă„t henne med smĂ„ ?Åhhh nej? och ?Du fĂ„r inte?. Jag lĂ„ste fast hennes hĂ€nder pĂ„ ryggen igen med en liten kort rem. Jag lösgjorde sjalen om hennes hals som dolt nithalsbandet och sedan fĂ€ste jag den andra Ă€nden av den korta remmen i en ring i nacken.
- Jag ska bara gÄ ut och slÀnga din trasiga kjol.
Jag reste mig upp och Ann-Sofie tittade upp mot mig med stora ögon. Hon satt nu pÄ en biograf nÀst intill naken. Det enda hon hade pÄ sig var sina extremt högklackade röda pumps, svarta stay-ups och hennes midja hölls in av en hÄrt snörd svart korsett. Armarna var fastlÄsta högt uppe pÄ ryggen, hÀngandes i nithalsbandet.
- Sitt med benen sĂ€rade allt var du kan. Är du riktigt duktig sĂ„ kanske jag kommer tillbaks och slĂ€pper loss dig.
Ann-Sofie hade vild panik i blicken. Kinderna var blossande röda och hennes bröstkorg hÀvde sig kraftig under hennes tunga andhÀmtning. Hennes ljuvliga bröst stod rÀtt ut, upptryckta av korsetten och hennes bröstvÄrtor var stenhÄrda.
- NÄ ska vi sÀra riktigt duktigt pÄ benen eller vill du bli lÀmnad hÀr?
- Åhhh..., nej.
- Om jag kommer pÄ dig med stÀngda ben sÄ blir du lÀmnad.
Ann-Sofie tittade med fullt gapande mun framför sig och hon sÀrade pÄ sina ben allt vad hon förmÄdde. Jag började gÄ mot utgÄngen med den sönderklippta kjolen och vÀskan i min hand. Kvar satt Ann-Sofie, blottad och helt utlÀmnad. Jag tÀnkte roat pÄ vad som skulle hÀnda om nÄgon hittade henne och jag tÀnkte att samma tankar for nog genom hennes huvud just nu.
Utanför salongen fanns en papperskorg som jag slÀngde kjolen i. Jag gick sedan in och stÀllde mig i salongen. I salongen satt enstaka par utspridda och tittade pÄ filmen. Ingen tycktes ha tagit nÄgon notis av det som skedde i vÄr del av lokalen. Jag tittade ner dÀr Ann-Sofie satt och kunde se hennes huvud vrida sig ryckigt och nervöst i sidled med jÀmna mellanrum. Hon spanade sÀker för att se om nÄgon började röra sig i lokalen.
Efter ett tag började jag gÄ ner mot henne, hon hade svettats fÀrdigt. Hon ryckte till nÀr jag kom fram vid hennes sida och hon tittade upp mot mig med uppspÀrrade ögon. Jag log Ät henne. Hon hade benen fullt sÀrade som jag beordrat. Hon hade inte vÄgat göra annat, man sÄg hur hon riktigt satt och tog i hela tiden för att sÀra dem sÄ mycket hon bara kunde. Ann-Sofie tittade bedjande upp mot mig, andades stötvis med öppen mun.
Jag slÀppte loss henne och gav henne sin lÀderjacka. Pumpsen fick hon ocksÄ ta av sig och fick pÄ sig sina vanliga skor. Nu satt hon pÄklÀdd med sjalen över nithalsbandet och den korta midjejackan tÀckte korsetten, men hon var fortfarande naken nertill.
- Res dig upp, vi ska Ă„ka hem.
- Va!?, sa hon och stirrade tillbaka mot mig.
- Du hörde vad jag sa. Res dig upp vi ska Äka hem.
- Du Àr för fan inte klok. Ska du slÀpa hem mig sÄ hÀr?
- Du svÀr inte Ät mig. Din kjol Àr trasig sÄ du har vÀl inget annat val. Eller hur!?
Hon stirrade nu surt tillbaka mot mig. Började hon bli arg? Detta var första gÄngen hon vÄgat visa nÄgot sÄdant mot mig. Men jag sÄg ocksÄ paniken i hennes ögon och jag förstod att tankarna malde i hennes huvud. Kjolen var borta, det visste hon om. Den skulle inte gÄ att anvÀnda igen, sÄ vad skulle hon göra? Hon stirrade sammanbitet framför sig samtidigt som hon sakta skakade sitt huvud fram och tillbaka. Hon knep med benen och tÀckte sitt kön med hÀnderna hon hade vilande i knÀt. Det frasade vÀllustigt om hennes svarta strumpor nÀr de gneds mot varandra. Hon svalde flera gÄnger men fick inte fram nÄgot att sÀga.
- Fan ta dig!, sade hon sedan och reste sig upp.
- Ta pÄ dig den hÀr, sa jag och strÀckte fram hennes tunna sommarkappa som jag haft ihoprullad i vÀska.
Hon slet den ur handen pÄ mig samtidigt som hon gav mig en sur och trotsig blick. Ann-Sofie hade visat upp mycket trots och flera gÄnger svurit Ät mig. VÄrt förhÄllande bygger pÄ ett totalt förtroende för varandra och det Àr ett absolut mÄste att vi kan lita helt pÄ varandra. Ann-Sofie hade mycket kvar att lÀra innan hon skulle kÀnna sig hemma i sin roll. Det var lÄngt kvar innan hon totalt och viljelöst skulle lÀmna över sig till mig. Hon kÀmpade fortfarande mycket med sina egna tankar. Men jag visste att sakta men sÀkert skulle jag ta över kontrollen och hon skulle utan nÄgon som helst tvekan ge sig hÀn min vilja. Men hon behövde trÀning, mycket trÀning. Och smisk!
Jag stannade en taxi pÄ gatan. Innan Ann-Sofie hoppade in i baksÀtet beordrade jag henne att dra upp kappan sÄ att hon satt direkt med sina nakna skinkor mot det kalla lÀdersÀtet. Jag hoppade in i taxin bredvid Ann-Sofie dÀr bak och vi började rulla hemÄt.
- Ta av dig kappan, viskade jag i hennes öra.
Hon tittade pÄ mig och började sakta knÀppa upp kappan. Hon satt bakom föraren sÄ han kunde inte se allt som hÀnde i baksÀtet. Om han nu inte vÀnde pÄ sitt huvud. Jag tog hennes kappa och la den pÄ andra sidan om mig. Jag tittade mot föraren men han körde bara lugnt vidare.
- SĂ€ra dina ben, viskade jag vidare.
Hon sĂ€rade dem lite. Jag rĂ€ttade till henne och hon sĂ€rade dem Ă€nnu mer. Hon satt nu med underlivet Ă„ter blottat och benen vitt isĂ€r i taxin. Hon hade börjat andas hĂ€ftigt med öppen mun. Ögonen var halvslutna. Jag tittade mot föraren. Han tittade bara rakt fram och koncentrerade sig helt pĂ„ sin körning. Du skulle bara veta vad som pĂ„gĂ„r bakom din rygg, tĂ€nkte jag.
Ann-Sofie var kÄt och rejÀlt upphetsad nu, det mÀrkte jag. Hennes inre blygdlÀppar var stora och svullna och de pressade undan de yttre blygdlÀppar. Hennes kropp hade öppnat sig och var redo för att ta emot en man. Hon skulle fÄ ta emot mig nÀr vi kom hem. Hon tittade pÄ mig med upphetsning i blicken. Jag skulle ta henne hÄrt, men först skulle hon fÄ smisk. Hon hade visat trots och olydnad under biobesöket. Hon var fortfarande en mycket olydig liten slampa, vilket jag ocksÄ talade om för henne. Ann-Sofie tittade tillbaka pÄ mig med halvslutna ögon och hennes mun öppnades lite mer. Hon svankade lite pÄ sin rygg sÄ att hennes rakade kön kom att gnidas mot lÀdersÀtet. Hon stönade
Jag tvÀttade mina hÀnder, stÀngde sedan av vattnet och torkade mig pÄ handduken. Jag hade börjat Ängra att jag lovat henne handsmisk för upptrÀdandet pÄ bion. Skulle det rÀcka? Hennes uppförande hade varit under all kritik. Men hade jag lovat handsmisk sÄ skulle det bli handsmisk, det gÀllde att vara konsekvent. Att hÄlla vad man lovat.
Jag gick in i vardagsrummet och satte mig i soffan. Ann-Sofie stod vid sin plats och tittade in i vÀggen. UppstÀlld vid sin vÀgg, vÀntande pÄ det utlovade smisket. Handsmisket. Korsetten formade hennes midja, de högklackade pumpsen förlÀngde hennes strumpbeklÀdda ben och dÀr mitt emellan fanns hennes vita, runda rumpa. Jag tittade pÄ rottingen dÀr den stod lutad i ena hörnet av rummet, men slog tanken ur huvudet och började istÀllet kavla upp mina Àrmar. Jag skulle inte tolerera nÄgra som helst misstag i hennes uppförande under bestraffningen.
- Kom och stÀll dig framför mig, sade jag.
Ann-Sofie stod kvar.
- Nu, sade jag efter en lÄng stund.
Ann-Sofie kom fram och stÀllde sig pÄ golvet framför mig. Hon stod lydigt rak i ryggen med ben och fötter ihop och armarna hÀngde utmed hennes sidor.
- LÀgg dig över mina ben ...nu.
Ann-Sofie lade sig tillrÀtta över mina lÄr. Jag satt fullt tillbakalutad i soffan. Hennes nakna underliv vilade pÄ mina lÄr och hennes ben och armar tog stöd i soffans dynor pÄ var sida om mig. Jag satt stilla en lÄng stund. Rörde mig inte, rörde inte henne, utan tittade bara rakt fram.
- Neg vi?
Jag kÀnde hur hon ryckte till lite i kroppen nÀr frÄgan plötsligt kom.
- Nej, förlÄt, pep hon.
Det var nÀstan löjligt vad svÄrt hon hade för att komma ihÄg vissa saker. Hon gick hela tiden i fÀllan. Detta med att niga visste jag hon tyckte var mycket jobbigt, det var som om det fanns en psykologisk spÀrr mot att göra det.
- DĂ„ reser vi oss upp igen.
Hon reste sig upp och stÀllde sig framför mig igen, lite oroligare nu. Hon förstod allvaret i situationen och det var vÀl det som gjorde henne lite nervös och fick henne att glömma vissa saker. Hon hade visat upp trots under dagen och nu hade hon misslyckats med sitt upptrÀdande igen. Att smisket skulle bli lÄngvarit visste hon nog om.
- LÀgg dig ner över mina ben ...nu.
Ann-Sofie neg djupt för mig och sedan lade hon sig tillrÀtta igen. Det blev en ny paus och hon fick ligga alldeles still och vÀnta.
- Upp med rumpan.
Ann-Sofie lÄg still.
- Nu.
Ann-Sofie svankade och sköt upp rumpan lite mer mot mig. Duktig flicka, tÀnkte jag. Jag lade varsamt min vÀnstra underarm över hennes rygg sÄ att handen kom att vila runt hennes midja, runt den hÄrt snörda midjan. Höger handen lade jag sedan pÄ hennes högra skinka. Jag hörde ett svagt stön frÄn henne nÀr handen smekte över stjÀrten. Detta med att niga mÄste vi ta och öva ordentligt pÄ en dag, tÀnkte jag. Sedan höjde jag armen.
Handsmisk inleder jag ofta med att smeka stjÀrten, varsamt, blandat med smÄ lÀttare smiskar dÄ och dÄ. Smiskets styrka ökar jag sedan successivt medan tiden mellan smekningarna blir allt lÀngre. Tillslut ÄterstÄr bara handflatans smiskande över skinkorna och styrkan avgörs av hur olydig kvinnan varit. Kvinnan som lÄg i mitt knÀ nu hade varit mycket olydig och handflatans trÀffar pÄ hennes skinkor dÄnade högt i rummet. Ann-Sofie skrek, vred sig i mitt knÀ och sprattlade ibland med underbenen sÄ att de slog i soffans sittdyna. Jag upphörde tvÀrt med smisket. Ann-Sofie lÄg helt still med röda skinkor och andades tungt samtidigt som det kom lite snyftningar frÄn henne.
- Upp och stÀll dig mot vÀggen ...nu.
Ann-Sofie reste sig upp frÄn mitt knÀ, neg djupt för mig, bra!, och gick sedan och stÀllde sig mot sin vÀgg. SjÀlv gick jag ut i köket för att ta ett glas vatten. Jag kom tillbaka in i vardagsrummet, satte mig tillrÀtta i soffan och studerade henne en stund.
- Kom och stÀll dig framför mig, sade jag sedan efter ett tag.
Ann-Sofie stod kvar.
- Nu, sade jag samtidigt som jag tÀnkte bra, mycket bra.
Ann-Sofie kom fram och stÀllde sig pÄ golvet framför mig.
- LÀgg dig över mina ben ...nu.
Ann-Sofie neg och lade sig tillrÀtta över mina lÄr.
- Upp med rumpan.
Ingen rörelse.
- Nu.
Och rumpan sköt lydigt upp mot mig. NÀr jag nu inledde andra rundan hoppade jag över smekningarna för att istÀllet ge rejÀla smiskar direkt. Handflatan landade omvÀxlande pÄ bÄda skinkorna i ett jÀmnt tempo. Ann-Sofie gnÀllde och vred sig. Jag tog tag om hennes högra handled, med min vÀnstra hand, och vred upp den pÄ ryggen och kunde pÄ sÄ sÀtt hÄlla fast henne bÀttre. Handflatans dans ökades pÄ med kraftigare smiskningar pÄ skinkorna, Ann-Sofie tjöt och hennes fötter sparkade ibland vilt i soffans dyna. Men rumpan behöll hon lydigt uppskjuten mot mig, hon började lÀra. Skinkorna var nu ljusröda. Jag avslutade med ett antal riktigt kraftiga, utdragna smÀllar som ekade i rummet. Andra rundan var avslutad, det skulle bli minst tvÄ till innan jag ansÄg det vara fÀrdigt.
Jag öppnade dörren in till arbetsrummet. Dressyr var avslutad och hon satt pÄ knÀ uppe i sÀngen, med benen under sig. Hon hade fÄtt ta av sig korsetten, halsbandet och skorna. Men strumporna fick hon ha kvar, Àr man fetischist sÄ Àr man. Hon tittade pÄ mig med upphetsad och lite vild blick. Jag log Ät henne och kröp upp och stÀllde mig pÄ knÀ bakom henne i sÀngen.
Jag tog ett lÀtt tag om hennes nackhÄr och reste upp henne stÄendes pÄ knÀna. Min kropp tryckte jag emot hennes och jag kom att kÀnna den varma nysmiskade stjÀrten mot mitt underliv. Mina hÀnder strÀckte jag fram och slöt om hennes bröst, mitt stÄnd tryckte mot hennes ryggslut, hon stönade lÀtt. Jag bet lite försiktigt i hennes örsnibb samtidigt som mina hÀnder varsamt smekte hennes bröst. BröstvÄrtorna var styva. Jag tog tag i bÄda bröstvÄrtorna med tumme och pekfinger. Samtidigt som jag ökade styrkan i örsnibbens bett, nöp jag hÄrt i bÄda vÄrtorna. Ann-Sofie stönade högt samtidigt som hon gned sin rumpa mot mitt stÄnd.
Min ena hand började en vandring ner mot hennes skrev samtidigt som den andra handen fortsatte att smeka hennes ena bröst. Fingrarna smekte över hennes rakade sköte. LÄngfingret delade hennes blygdlÀppar och gled sedan i den blöta och hala springan. Ann-Sofie vred sig under behandlingen och andades tyngre och tyngre. Hon vÀnde upp ett lite svettigt och hÀrjat ansikte mot mig över sin axel. Vi kysstes girigt med spelande tungor.
- Jag Àr en olydig kvinna, sa hon med dimmig blick mot mig.
Jag kunde inte annat Àn att hÄlla med. Jag log, hon hade gett mig sin signal. Hon ville leka! Mina smekningar över hennes bröst och sköte blev intensivare och hÄrdare. Hon gnÀllde och stönade. Jag tog ett kraftigare tag om hennes nackhÄr och vred hennes ansikte mot mig. Kyssen blev intensivare och hon pep lite. Mina fingrar masserade över hennes blygdlÀppar och klitoris. Kraftfullt, intensivt.
- Jag vill lÀra mig lyda ...vill bli en lydig kvinna, stönade hon fram.
Med ett kraftigt tag om hennes nackhÄr böjde jag henne fram sÄ hon kom att stÄ pÄ alla fyra. Med den andra handen styrde jag mitt stÄnd mot hennes blygdlÀppar. Jag ryckte hennes huvud lÀtt bakÄt och började sedan trÀnga mig in i hennes vÀrme. Samtidigt med en kraftfull smisk pÄ hennes högra skinka sa jag att jag nog visste hur man skulle ta hand om en liten olydig slampa. Handen smekte runt hennes sköte samtidigt som mitt stÄnd pumpade med lÄnga kraftfulla drag i henne. Ann-Sofie stönade och andades upphetsat. Handflatan landade Äter pÄ hennes skinka.
- ...vill lyda... ,stönade hon.
- Ska lyda!, replikerade jag samtidigt som ytterligare tvÄ smiskar ljöd i rummet.
Ann-Sofie andades stötvis, mina fingrar gned över hennes klitoris. Hon började nÀrma sig. Med ett tag om hennes nackhÄr tryckte jag ner hennes ansikte i kudden samtidigt som mitt tempo ökad. Fingrarna spelade över hennes blygdlÀppar och klitoris. Hennes kropp spÀndes som i kramp och sedan kom spasmerna nÀr orgasmen sköljde över henne. Jag kÀnde att jag sjÀlv började nÀrma mig och ökade tempot. Jag ryckte upp henne frÄn kudden sÄ att hon fick luft. Ann-Sofie skrek att jag skulle komma i henne. Befrielsen nÀrmade sig, jag stelnade till och sedan sköt kaskader av sperma djupt in i henne.

petersmejlbox@hotmail.com
FortsÀttning följer...