En fullmÄnenatt

Omröstning: 0.0/10 (0 röster lagda)

?NÀr fullmÄnen stÄr högt pÄ himmelen, och dimman smyger sig fram genom skogen, dÄ bör ingen man vandra, av risk för att komma vilse, och kanske vandra rakt i famnen pÄ en kvinna lika vacker som mÄnen sjÀlv...?
FullmĂ„nens svaga sken fick vattenytan i dammen att gnistra likt diamanter. Det lilla vattenfallet som avslutade bĂ€ckens ringlande fĂ€rd liknade mer en vacker slöja i skogens halvdunkel. Hopkrupen bakom nĂ„gra stenar vid vattenbrynet vĂ€ntade han. Skulle hon komma inatt igen? Varje fullmĂ„nenatt dök hon upp, enbart för att bada i det friska, rena vattnet. VarifrĂ„n hon kom hade han inte den blekaste aning om. Helt plötsligt fanns hon bara dĂ€r i hans liv, som en mystisk skugga, en hemlighet som vĂ€ntade pĂ„ att bli avslöjad. Intet hade han berĂ€ttat för sin familj, av rĂ€dsla för att de skulle hĂ„lla honom instĂ€ngd vid fullmĂ„ne. Han suckade tyst för sig sjĂ€lv och lutade sig mot en av stenarna. Han hade vĂ€ntat sedan skymningen. Hon skulle ha dykt upp för lĂ€nge sedan. Kanske skulle hon inte komma den hĂ€r gĂ„ngen. Kanske visste hon att hon alltid blev iakttagen under sitt nattliga dopp. Efter en lĂ„ng stund hörde han Ă„ter de dĂ€r tysta stegen, lĂ€tta som dansande lindblad i vinden. Mycket försiktigt kikade han fram i glipan mellan stenarna. DĂ€r stod hon nu pĂ„ andra stranden, bara nĂ„gra meter bort. Ett svagt sken lekte runtom hennes gestalt, och avslöjade hur hon sĂ„g ut LĂ„ng och slank, med svallande, silverskimrande hĂ„r och gnistrande, midnattsblĂ„ ögon. Hon bar en annan klĂ€nning den hĂ€r gĂ„ngen, en lĂ€ttare och mjukare. Den sĂ„g ut att vara halvt genomskinlig, som tunna dimslöjor. Den satt ganska tajt Ă„t runt överkroppen och avslöjade en del av hennes vĂ€lformade kropp. Vid höfterna blev klĂ€nningen allt vidare, och tycktes nĂ€stan smĂ€lta samman med dimman som hon kommit genom. Trots hennes milda leende nĂ€r hon sĂ„g dammens vatten syntes en skugga av sorgsenhet i hennes vackra ansikte. Han stirrade drömskt pĂ„ henne, följde varenda liten rörelse hon gjorde. Sakta gick hon mot vattnet, och föll pĂ„ knĂ€ vid strandkanten. Hon rörde vid vattenytan, som för att se om vattnet var kallt eller varmt. Fortfarande leende reste hon sig upp, och började sakta att snöra upp klĂ€nningslivet. Han bet sig hĂ„rt i lĂ€ppen. Han kastade en hastig blick upp mot mĂ„nen. Det sĂ„g nĂ€stan ut som om den sken rakt pĂ„ henne, som om hon föddes ur mĂ„nstrĂ„larna i detta ögonblick. Hon verkade bli mer och mer verklig för varje sekund som gick. SĂ„ vĂ€nde han blicken mot henne igen. Han sĂ„g de smala, tunna banden som hĂ„llit ihop klĂ€nningen om livet, sĂ„g hur de sakta föll och hĂ€ngde slappt utmed sidorna pĂ„ den lĂ„nga kjolen. Mycket sakta började hon ta av sig klĂ€nningen. Det lĂ€tta tyget gled sakta över hennes perfekta, bleka hud och blottade mer och mer av hennes kropp. Nu fanns det ingen Ă„tervĂ€ndo. Nu var han fast, med blicken pĂ„ hennes perfekt formade bröstkurvor. Sakta föll klĂ€nningen till marken. Nu stod hon dĂ€r, helt blottad för vĂ€rlden. NĂ„gonting vaknade till liv inom honom, nĂ„got som han inte ens kĂ€nt tillsammans med sin fĂ€stmö. Han hade en instinktiv kĂ€nsla av att han ville ha henne för sig sjĂ€lv, att ingen annan skulle fĂ„ henne. En sĂ„ vacker och oskuldsfull kvinna kunde inte ha slĂ€ppt nĂ„gon i nĂ€rheten av sig. ÄndĂ„ hade hon blivit iakttagen vid varje fullmĂ„ne i snart ett Ă„r. Hypnotiskt, nĂ€stan hungrigt, lĂ€t han blicken glida över hennes kropp. Hon var som en glasfigur, formad av en verklig mĂ€stare. Hennes hĂ€nder gled snabbt över sin egen kropp innan hon sakta gick ut i vattnet. Hon huttrade till, som om det var kallt. Sedan dök hon. Det sista som syntes av henne var hennes smĂ„ fötter som försvann ned under ytan. Mitt ute i dammen dök hon upp efter en liten stund. Sakta simmade hon mot vattenfallet, med ett lyckligt leende pĂ„ lĂ€pparna. Han följde henne envist med blicken, nĂ€stan utan att blinka. Han ville inte missa nĂ„got. Han sĂ„g hur hon klĂ€ttrade upp pĂ„ en sten som lĂ„g precis under vattenfallet, och satte sig dĂ€r. Vattnet fick hennes kropp att glĂ€nsa. Hon lutade huvudet bakĂ„t och lĂ€t en del av det kyliga vattnet hamna i sitt ansikte. Hon blundade, och sĂ„g nĂ€stan ut att sova för en stund. SĂ„ böjde hon sitt huvud igen, och lĂ€t hĂ„ret falla fram och gömma sitt vackra ansikte för vĂ€rlden. Han svalde hĂ„rt. I nĂ€sta ögonblick vĂ€nde hon sin blick emot stenarna dĂ€r han gömt sig. Han kunde svĂ€ra pĂ„ att hon sĂ„g honom rakt i ögonen. Hon log förföriskt, höjde sin hand och vinkade till honom att komma fram. Han darrade till. Hon hade sett honom. Hans första tanke var att bara ge sig ivĂ€g, men benen lydde honom inte. Som i en dröm reste han sig upp och gick sakta ned till vattnet. Hon log uppmuntrande mot honom. Aningen tafatt drog han av sig sin tunika. Fascinerat följde hon hans rörelser med blicken, och lĂ€t blicken vila pĂ„ hans vĂ€l synliga bröstmuskler. Hon sĂ„g nĂ€st intill ivrig ut. Han tvekade och sĂ„g pĂ„ sin tunika dĂ€r den lĂ„g pĂ„ marken. Han sĂ„g upp mot henne igen. Hon nickade Ă„t honom. Han drog raskt av sig byxorna och stövlarna och slĂ€ngde sig i vattnet. Hon skrattade glatt nĂ€r hon sĂ„g hur han snabbt simmade mot henne. Bara ett ögonblick senare hĂ€vde han sig upp ur vattnet och satte sig tĂ€tt intill henne pĂ„ stenen under vattenfallet. Han sĂ„g henne i ögonen. Hon log mot honom, ett leende som stack i hans hjĂ€rta som en lans. Försiktigt tog hon hans hand i sin. Hennes hud var len som silke. SĂ„ lutade hon sig lite nĂ€rmare honom.
?Kyss mig...? Orden verkade komma ur tomma intet. Han stirrade pĂ„ henne, med en stigande rodnad pĂ„ kinderna. Hennes röst lĂ€t som musik och fĂ„gelsĂ„ng, som en porlande vĂ„rbĂ€ck. Men han kunde inte göra annat Ă€n göra som hon bad. Han lutade sig fram mot henne, och kysste henne försiktigt, flyktigt till en början, men efterhand alltmer intensivt. Hon besvarade ivrigt kyssarna. Han kĂ€nde hennes hand mot sin kind, kĂ€nde hur hon försiktigt rörde vid honom. Först ansiktet, sedan axlarna, armarna och bröstkorgen. Sedan fortsatte hon sakta nedĂ„t, över hans mage, och ner pĂ„ hans ben. Hon stannade till vid knĂ€na och gick uppĂ„t igen. Hon strök handen över ljumskarna, vilket genast fick honom att reagera som vilken man som helst skulle ha gjort. Oskuldsfull? Han slöt ögonen och stönade tyst i njutning. Det var skönt. I nĂ€sta ögonblick vilade hennes hand mot hans skrev. Han stelnade till och försökte hejda Ă€nnu ett stön. Han sĂ„g pĂ„ henne. Ett retsamt leende lekte pĂ„ hennes lĂ€ppar, retsamt men sensuellt. Han förstod först inte vad hon ville att han skulle göra. SĂ„ kĂ€nde han hur hon tog hans hand och placerade den över sitt ena bröst. Mjukt strök han med handen över hennes bröst, sedan ned över magen och vidare nedĂ„t mot det som han alltid hade kallat för en kvinnas ?heligaste?. Han fick henne att sĂ€ra pĂ„ benen en aning, tillrĂ€ckligt för att han skulle komma Ă„t med handen. Han smekte henne flyktigt, och lĂ€t sedan ett finger försvinna in mellan blygdlĂ€pparna. Hon var alldeles fuktig, och det var inte vatten. Med ett leende lĂ€t han fingret glida in i henne. Hon flĂ€mtade till och slöt ögonen. Ett par gĂ„nger förde han sitt finger ut och in i henne. Sedan drog han sig undan, tog hennes hand och drog med henne ned i vattnet. Med kvinnan i sin famn simmade han bort till stranden och drog upp henne vid vattenbrynet. Hon sĂ„g pĂ„ honom, log och lade sig pĂ„ rygg. Inbjudande sĂ€rade hon pĂ„ benen. Han visste att han redan var redo för henne, sĂ„ han kröp upp och lade sig över henne. Han kysste henne ömt, och till hans belĂ„tenhet besvarade hon kyssen. Sakta trĂ€ngde han in i henne, med ett stön som visade hur mycket han njöt. Hon andades tungt och lutade huvudet bakĂ„t, med munnen öppen i en ljudlös flĂ€mtning. Hon lĂ€t sina hĂ€nder glida lĂ€ngsmed hans kropp, lĂ€ngsmed hans smĂ€rta flanker. Hon viskade ord i hans öra som eggade honom till att fortsĂ€tta, ord som gjorde honom ivrigare Ă€n nĂ„gonsin förut. Han började röra sig med i en snabb rytm, en rytm som verkade passa henne alldeles perfekt. Snart började hon möta hans stötar. Deras stön verkade fylla luften under den tid de delade. Under en lĂ„ng, lĂ„ng stund glömde de att allt annat existerade, och Ă€gnade sig helt och hĂ„llet Ă„t att utforska varandra. Till sist kom han, samtidigt som henne. För ett ögonblick kĂ€ndes det som om hon mjölkade honom, men sĂ„ var det över, lika snabbt som det börjat. Sakta drog han sig ur och lade sig tĂ€tt intill henne. Hon vĂ€nde sig mot honom, och lĂ€t sina hĂ€nder vandra över hans kropp. Återigen stannade hon vid skrevet, och tog försiktigt hans halvslaka lem i sin hand. Han reagerade genast pĂ„ beröringen, och fann att han lika snabbt var redo igen. Han var utmattad, men Ă€ndĂ„ redo för henne. Den hĂ€r gĂ„ngen tog hon kommandot, grenslade honom och lĂ€t honom sakta trĂ€nga in igen. Han stönade, sĂ„g nĂ€r hon sakta började röra sig upp och ner över hans styva lem. Han njöt, men orkade inte röra sig. Det verkade inte heller som om hon ville att han skulle göra det. SĂ„ fort han gjorde minsta ansats till att börja stöta i henne igen sĂ„ hejdade hon honom genom att pressa hans höfter mot marken. Efter Ă€nnu en lĂ„ng stund kom han igen, men den hĂ€r gĂ„ngen fortsatte hon. Han flĂ€mtade svagt.
?SnÀlla sluta?, viskade han. Hon gav honom en kort blick, som om hon vÀgrade lyssna pÄ honom. Det gjorde nÀstan ont vid det hÀr laget. SÄ utan förvarning reste hon sig. Hon sÄg pÄ honom, nÀstan med skrÀck i blicken. Han reste sig han ocksÄ och sÄg pÄ henne. Han var arg nu. Det fanns inget han kunde komma pÄ som var sÄ förolÀmpande som nÀr en kvinna tog kommandot. Han drog henne intill sig och kysste henne igen, hÄrt och skoningslöst. Hon försökte vrida sig loss ur hans grepp, men utan resultat. FullmÄnen hade gÄtt lÄngt i sin bana mot vÀster. Den skulle snart försvinna och ge plats Ät gryningens första solstrÄlar.
?LÄt mig gÄ?, viskade hon. ?Jag mÄste gÄ!? Han skakade bestÀmt pÄ huvudet, med ett varmt leende pÄ lÀpparna.
?Det behöver du inte?, svarade han tyst. ?Du gÄr ingenstans dit jag inte kan följa dig.? Hon vÀnde bort blicken. Han lÀt sina hÀnder utforska hennes kropp igen, nÀstan lidelsefullt. Han kysste henne gÄng pÄ gÄng, lÀt kyssarna vandra ned över hennes hals och ned till hennes mjuka bröst. Hans tunga lekte med hennes styva bröstvÄrtor, för att sedan lÀmna dem och fort sÀtta nedÄt. Han tvingade henne att lÀgga sig ned igen, och sÀra pÄ benen Ànnu en gÄng. Mjukt lÀt han sin tunga glida mellan blygdlÀpparna, smaka pÄ hennes kön. BelÄtet hörde han hur hon stönade. Hon placerade sina hÀnder pÄ hans huvud och tryckte hans ansikte mot sig. Han mer eller mindre kittlade hennes kön med tungspetsen, för att sedan sakta föra in den en bit i den vÄta springan. Han vandrade uppÄt igen, och stannade vid hennes bröst. Han blundade, intalade sig att ingenting kunde ta henne ifrÄn honom nu. Sakta men sÀkert blev hon mer och mer genomskinlig, som luft. NÀr han öppnade ögonen hade hon försvunnit. Han stirrade frÄgande pÄ marken dÀr hon hade legat under honom. SÄ sÄg han upp mot himlen. En svag rodnad i öster visade att solen var pÄ vÀg. FullmÄnen var borta. LikasÄ hon. Han svalde hÄrt och reste sig igen. Dammen försvann den ocksÄ, likasÄ hans klÀder. Fortfarande med den brÀnnande kÀnslan av hennes lena hÀnder mot sin kropp skyndade han sig hem igen, utan tunika eller byxor. Ingen var vaken Ànnu. Han letade upp nya klÀder och gick ut pÄ farstubron igen. Han stod dÀr och sÄg nÀr solen gick upp och jagade undan dimmorna. Med en djup suck sÀnkte han blicken igen. Hon var borta. Men kanske skulle hon komma tillbaka. I sÄ fall tÀnkte han vÀnta pÄ henne. Med ett leende ÄtervÀnde han in, och mötte sin fÀstmö, som nyss hade vaknat. Han kysste henne ömt. Det kÀndes tryggt att ha henne i nÀrheten. SÄ lÀnge hon aldrig fick veta om hans nattliga Àventyr sÄ var det sÀkert att hon alltid skulle finnas hos honom. Liksom kvinnan han mött...
?NÀr gryningen nÀrmar sig ger hon sig av, om ingen hÄller henne kvar tills mÄnens sista svaga sken lÀmnar himlen. DÄ försvinner hon som luft, och ÄtervÀnder inte pÄ en mÄnad. Nyckfull och retsam, sÄdan Àr hon, FullmÄnens dam...?