Att dressera en kvinna, del 5

Omröstning: 6.5/10 (2 röster lagda)

- Jag skulle ocksÄ behöva gÄ pÄ toaletten, sa hon försynt nÀr jag kom tillbaka efter mitt besök.
Vi satt och tittade pÄ TV, Ann-Sofie pÄ golvet och jag sittandes i en av fÄtöljerna. Det var sent nu och vi hade under kvÀllen avslutat en middag. Jag tog fram en stor glasskÄl som jag innan placerat under sidbordet bredvid min fÄtölj, stÀllde ner den pÄ golvet och sa ?VarsÄgod?.
- Du inbillar dig vÀl inte att jag....??
- Är det sĂ„ att det inte passar sĂ„ slipper du. Men vad du tĂ€nker göra istĂ€llet Ă€r ditt problem, för pĂ„ toaletten fĂ„r du inte gĂ„.
Jag gick över till henne och fyllde pÄ hennes glas till bredden med cider.
- Var nu en duktig flicka och töm ditt glas.
- Fan ta dig. Jag tar vÀl skÄlen dÄ.
- Nej inte förrÀn du tömt ditt glas.
Jag förstod nu att hon var rejÀlt kissnödig. Det hade nÀmligen inte behövts mycket övertalning. Irriterat tog hon upp glaset och försökte tömma det sÄ snabbt som möjligt. Men jag kunde ocksÄ se att hon slÀngde oroliga blickar pÄ glasskÄlen dÀr den stod pÄ golvet och vÀntade pÄ henne.
SjÀlv satte jag mig pÄ kanten av soffbordet sÄ att jag hade glasskÄlen mitt framför mig pÄ golvet. NÀr hon fÄtt i sig allt i glaset frÄgade jag henne om hon skulle vara snÀll. Med blicken i golvet svarade hon att hon skulle vara det. Jag beordrar henne att stÀlla sig bakom skÄlen, sedan fick hon dra upp sin klÀnning.
Jag instruerade henne: Hon skulle sÀtta sig pÄ huk över skÄlen. I sin hukande stÀllning skulle hon sÀra pÄ benen sÄ mycket hon bara kunde för att könet skulle vara fullt blottat. Hennes hÀnder skulle varken fÄ röra skÄlen eller golvet, utan de skulle hon hela tiden hÄlla pÄ knÀna. Hon skulle inte fÄ utrÀtta sina behov förrÀn jag hade sagt ?var sÄ god? och dÀrefter gett mitt ?nu?.
Jag Àr ingen större Àlskare av det som kallas ?wetsex?, dÀremot gillar jag, och anvÀnder mig gÀrna av den förnedrande effekt det kan ha pÄ en kvinna att tvingas utrÀtta sina behov inför mig. Nu satt hon redo och tittade upp mot mig. Iförd den svarta klÀnningen uppkavlad runt midjan och de svarta strumporna som slutade uppe pÄ lÄren och blottade ett rakat kön. Hon vÀntade snÀllt pÄ att jag skulle ge mitt tillstÄnd för henne att bli av med sitt trÀngande behov.
- Var sÄ god, din snuskiga lilla slampa...
Hon tittade upp mot mig med stora ögon. Andades.
- ...nu kan du tömma dig!
Hon slappnade av i kroppen och strÄlen sköt ner mot skÄlen med full kraft. Men Ann-Sofie hade missbedömt sitt lÀge över skÄlen. StrÄlen trÀffade inte mitt i, utan högt upp pÄ kanten. NÀr hon ströp flödet, för att kunna Àndra sitt lÀge, stegrade sig strÄlen och sköt ivÀg en liten kaskad som gick i en bÄge över kanten pÄ skÄlen och landade pÄ golvet mellan mina ben. Det intrÀffade överraskade henne sÄ mycket att hon började vingla pÄ sina höga klackar. För att rÀdda balansen blev hon tvungen att ta ner ena handen frÄn knÀt och sÀtta den i golvet snett bakom sig.
Jag kÀnde mig tvungen att gripa in och stÀlla situationen till rÀtta. Jag böjde mig fram och tog ett kraftigt tag om hennes nackhÄr samtidigt som jag vred upp hennes ansikte för ögonkontakt. Jag tittade henne i ögonen och sa lugnt att nu börjar vi om frÄn början. Hon rÀttade till sig genom att flytta fötterna nÄgra centimeter bakÄt. Sen var hon tvungen att böja överkroppen mer framÄt för att fÄ strÄlen i skÄlen. Jag höll henne hela tiden i nackhÄret för att kunna behÄlla ögonkontakten.
Nu stod hon Äter redo och vÀntade pÄ mitt tillstÄnd. Det var mer panik i ögonen nu. Jag förstod att det mÄste trycka pÄ rejÀlt. Att vara fruktansvÀrt kissnödig och bara fÄ slÀppa ivÀg lite grann, för att sedan bli tvingad att hÄlla inne med resten, frestar pÄ. Hon andades snabbt och stötvis med öppen mun och vidgade nÀsborrar. Jag gav henne mitt tillstÄnd och hennes ansiktsdrag slappnade av, strÄlen sköt Äterigen ner mot skÄlen och nu trÀffade hon bÀttre. Jag slÀppte taget om hennes hÄr och rÀtade pÄ mig.
Jag lÀt henne sitta kvar extra lÀnge nÀr hon var klar. Hon tittade nu hela tiden ner i golvet och jag förstod vad hon kÀnde. Att tvingas utrÀtta sina behov pÄ golvet framför mig nÀr blÄsan var full gick vÀl an, vÄra mest grundlÀggande behov tar alltid överhand, men nu nÀr friden intrÀtt och trycket slÀppt fanns bara skamkÀnslan över det intrÀffade kvar.
Hon hade Äter trotsat och satt sig emot, det skulle behövas smisk pÄ hennes nakna stjÀrt. Först skulle hon fÄ torka upp pÄ golvet efter sig och Àven tömma och diska skÄlen. Men sen smisk. Jag bestÀmde att rottingen var nog det som skulle behövas.
Ilskna kyssar pÄ bara skinkor som stÀller till rÀtta och fostrar.

***********************

Jag kom pÄ henne med att ligga i soffan.
NÀr jag kom hem för kvÀllen lÄste jag upp och öppnade ytterdörren. Jag klev in i hallen och skulle precis hÀnga upp min jacka pÄ en galge nÀr jag skymtade Ann-Sofie i ögonvrÄn. Hon befann sig halvvÀgs upp ur soffan och hon tittade pÄ mig med uppspÀrrade rÀdda ögon. Jag hade kommit pÄ henne nÀr hon lÄg och sov. TV?n stod pÄ, sÄ jag förstod att hon hade legat och tittat pÄ nÄgot program, men somnat. Titta pÄ TV fÄr hon göra nÀr hon Àr sjÀlv, men hon fÄr aldrig under nÄgra som helst omstÀndigheter sitta i vare sig soffan eller i nÄgon av de bÄda fÄtöljerna.
?Åh nej?, fick hon ur sig samtidigt som hon sprang in i arbetsrummet och stĂ€ngde dörren. Det hĂ€r var inte bra. Det hĂ€r var absolut inte bra. Hon hade hĂ€r trotsat mot en av mina regler, visat prov pĂ„ olydnad. Jag har förklarat för henne att jag krĂ€ver disciplin och varje snedsteg kommer att bestraffas. Det hĂ€r var ett mycket grovt snedsteg och straffet mĂ„ste bli dĂ€refter. Jag ringde i en liten klocka. Hon öppnade dörren och stĂ€llde upp sig lite osĂ€kert i dörren.
- Kom in, sa jag. Du befinner dig inte i dressyr, sÄ det Àr bara att komma in i rummet.
- FörlÄt mig, försökte hon samtidigt som hon kom fram och försökte lÀgga armarna om min hals.
- Det du gjorde i kvÀll var mycket dumt, sa jag samtidigt som jag fÄngade upp hennes handleder och bÀnde ner armarna.
- SnÀlla. FörlÄt jag ska inte göra om det, pep hon ynkligt.
Men jag kunde inte nöja mig med ett litet ynkligt förlÄt. HÀr behövdes helt andra tag för att visa vad hon fÄr göra och inte göra. Jag gav henne instruktioner om hur hon skulle klÀ sig och sedan sa jag Ät henne att gÄ in pÄ arbetsrummet. Jag hade ocksÄ informerat henne om att nÀr jag sedan ringde i den lilla klockan sÄ skulle hon komma ut för att ta emot sitt straff. Och under bestraffningen sÄ skulle hon lyda under samma regler som under en dressyr. Jag gick ut i badrummet för att tvÀtta av mig.
Den lilla klockan ringde och Ann-Sofie stÀllde upp sig i dörröppningen. Hon hade en kort, tajt kortÀrmad topp i svart pÄ överkroppen och svarta strumpor som slutade högt uppe pÄ lÄren. PÄ fötterna hade hon sina röda stilett klackade pumps.
- Kom fram till mig, sade jag.
Hon tog tvĂ„ steg fram sedan hejdade hon sig med ett ?Åh nej, förlĂ„t?. Hon hade börjat gĂ„ utan att jag givit mitt ?nu?. Hon var nervös och osĂ€ker inför det som skulle ske, det förstod jag. Med tiden kommer du att bli trygg i mina regler, tĂ€nkte jag. Men det tar tid verkar det som.
- Du trilskas och sÀtter dig pÄ tvÀren hela tiden. Du gör det knappast lÀttare för dig, fortsatte jag. Kom över hit ...nu, sa jag sedan. Nu vÀnder du dig om och lÀgger hÀnderna pÄ ryggen.
Hon gjorde som hon blev tillsagd och stod med ryggen mot mig dÀr jag satt i en av fÄtöljerna. Jag tog fram tvÄ lÀderremmar som jag spÀnde fast runt hennes handleder.
- Luta dig fram, ta stöd med hÀnderna i bordet. Lyft vÀnster fot, nu.
Hon gjorde som jag sa och jag kom Ät att sÀtta en liknande lÀderrem runt hennes vrist. Sedan gjorde jag om proceduren med höger fot.
- Nu sÀtter du dig ner pÄ knÀ.
Jag tog fram hundhalsbandet och satte det pÄ plats och drog Ät. Hon flÀmtade till lite nÀr halsbandet slöt sig tÀtt kring hennes hals. Jag hakade fast kopplet i en av ringarna i nacken pÄ hennes halsband. Jag beordrade upp henne i stÄende samtidigt som jag hjÀlpte till genom att dra i kopplet.
Efter det ledde jag bort henne till mitt matsalsbord. Bordet Àr för fyra personer och jag stÀllde henne mot ena lÄngsidan. Beordrade henne att stÀlla sig mer bredbent. DÀrefter böjde jag mig ner och satte fast en liten kort rem i bordsbenet, i andra Ànden pÄ remmen fanns en liten karbinhake som jag fÀste i en ring i lÀderremmen runt hennes vrist.
Att behöva böja mig sÄ hÀr bakom henne dÀr hon stod kÀndes inte alls bra, men vad skulle jag göra? Hon mÄste ju spÀnnas fast. Jag kunde inte dÄ veta att detta förnedrande jobb skulle lösa sig sjÀlv framöver.
Jag gjorde om samma sak med andra benet. Jag satte en lÄng rem i halsbandet i en ring som befann sig under hennes haka. Gick runt bordet och drog till i remmen sÄ att hon blev liggandes pÄ mage över bordsskivan. Under bordet hade jag satt fast en lite hake som jag kunde lÄsa remmen med. DÀrefter tog jag tag i hennes ena arm, dÀr hon lÄg med hÀnderna uppe vid hakan, och vred ner den sÄ att den kom att ligga snett bakÄt ut med hennes kropp. Satte en lite kort rem runt bordsbenet, strax under bordsskivan, och dÀrefter fÀste jag karbinhaken i en ring i lÀderremmen om hennes handled. Proceduren gjordes om med andra armen. Hennes ögon band jag för med en svart bindel. DÄ var jag Àntligen klar.
Ann-Sofie lÄg nu vikt över bordsskivan pÄ mage med fötterna kvar i golvet, armarna pekade snett bakÄt och benen var sÀrade. Hennes huvud hade jag vÀnt sÄ att hon hade ansiktet Ät vÀnster. Jag Àr högerhÀnt och vill ha koll pÄ hennes reaktioner nÀr hon tar emot mina gÄvor. Hennes underbart rundade stjÀrt sÄg mycket inbjudande ut dÀr hon lÄg fastspÀnd och helt utlÀmnad. Jag sÄg att hon gjorde ett försök att lyfta högerfoten, men remmarna var mycket korta, sÄ det enda hon lyckades med var att lyfta lite grann pÄ den skyhöga klacken.
- Nej du ska stÄ alldeles still din lilla olydiga slyna, sa jag. Jag ska nu lÀra dig att dansa och jag kommer att hÄlla takten med min taktpinne, sa jag med rottingen i handen. Du kommer att fÄ 20 stycken
- Åh nej, pep hon.
Jag svarade inte utan satte pÄ musiken i stÀllet. Det var en instrumental lÄt med mycket rytm och trummor. Jag vred upp volymen lite till sÄ att musiken fyllde hela rummet. Jag hade rottingen beredd i högerhanden och fjÀrrkontrollen till stereon i vÀnsterhanden. Jag sÄg ner pÄ hennes vita skinkor som oroligt skruvade sig i sidled. Musiken pumpade pÄ. Jag tryckte pÄ fjÀrrkontrollens paus knapp.
Tystnaden i rummet blev total. Samtidigt hade jag börjat min sving med rottingen som nu kom rusande genom luften med ett vinande och landade med kraft över hennes bÄda skinkor. SmÀllen var hög och Ann-Sofie skrek till. Hon riste dÀr hon lÄg pÄ bordet och drog med armar och ben, men remmarna höll henne obevekligt kvar pÄ plats.
NÀr hon hÀmtat sig lite satte jag Äter igen pÄ musiken och lÀt den gÄ en lÄng stund. Tryckte pÄ paus knappen, musiken tystnade och rottingen gjorde Äter sitt besök över hennes stjÀrt. Ann-Sofie skrek. Andra rappet hade varit hÄrdare. Musiken startade igen för att gÄ nÄgra takter. Jag tryckte för tredje gÄngen pÄ paus knappen. Musiken tystnade. Ann-Sofie spÀnde sin kropp för att ta emot rottingen. Men inget hÀnde. Jag stod helt still och var alldeles tyst. Ann-Sofie började stöna och gnÀlla, hon vred och putade med stjÀrten.
- Nej du kan inte göra sÄ hÀr mot mig, skrek hon förtvivlat.
Jag sÄg att hon böjde vÀnster ben lite för att försöka lyfta foten frÄn golvet. DÄ landade jag tvÄ snabba, kraftiga rapp med rottingen. Det första rappet tog över bÄda skinkorna det andra tog lÀngre ner pÄ lÄren. Ann-Sofie skrek rakt ut. Hon vred sig och riste spasmiskt i hela kroppen. Remmarna höll henne pÄ plats. DÄ kom det jag nÀstan hade förstÄtt skulle komma.
- Guuuuuuult!, skrek hon.
NÀr vi inledde vÄrt förhÄllande pÄ allvar hade jag gett henne tvÄ sÀkerhetsord, gult och rött. Gult betydde att hon nÀrmade sig grÀnsen för det hon klarade av. Rött dÀremot betydde att jag skulle sluta omedelbart med det vi höll pÄ med. Det var hennes livlinor och hon skulle bara anvÀnda sig av dem i yttersta nödfall. SÀrkilt livlinan rött, anvÀnde hon sig av den sÄ innebar det mer eller mindre att vÄrt förhÄllande skulle ta slut.
Att ge sin kvinna smisk Àr ett ansvarsfullt jobb. Det gÀller att hela tiden kÀnna var man har henne, att veta i vilket stadium hon befinner sig i. Jag hade drivit henne vÀldigt lÄngt nu, det visste jag. Normalt nÀr jag delar ut smisk brukar jag börja lÀtt för att successivt öka kraften i smiskandet, pÄ sÄ sÀtt hinner kvinnan vÀnja sig. Nu hade jag börjat direkt med kraftiga rapp. Det hade varit medvetet. Dels för att visa henne att jag menade allvar med mina regler, dels för att se var hennes grÀnser lÄg. Hon hade inte anvÀnt sitt sÀkerhetsord enbart för smÀrtans skull, jag hade lÄngt ifrÄn anvÀnt all den underbara kraft som finns i rottingen, utan den ovana kombinationen att ligga fastspÀnd med förbundna ögon helt utlÀmnad och ta emot smisk hade blivit för mycket för henne.
Jag tog av henne ögonbindeln. Hon lÄg kvar med ansiktet Ät vÀnster. Hennes ögon var tÄrfyllda och hon snyftade. Mycket pÄ grund av förnedringen att ha kapitulerat, att ha behövt anvÀnda sitt sÀkerhetsord. Hade jag gÄtt för lÄngt? Det Àr mitt jobb att styra min kvinna och jag mÄste hela tiden ha full kontroll pÄ hennes reaktioner. Det Àr min uppgift att ta henne till nya höjder, inte att fÄ henne att kapitulera. Jag var inte helt nöjd med den uppkomna situationen.
- Du har 16 stycken kvar, sade jag.
- Neej du fÄr inte, jag klarar det inte, snyftade hon.
- Du kommer med tiden lÀra dig att jag alltid hÄller vad jag lovar. Detta kommer ocksÄ att bli en trygghet för dig pÄ sikt. Jag har lovat dig 20 och du ska fÄ 20.
- Nej, nej, var det enda hon fick framsnörvlande.
- Du fÄr sjÀlv vÀlja nÀr du vill ha dem. Nu, om tio minuter, en timme, du bestÀmmer. Jag kommer att dela ut alla i en följd. Jag kommer att gÄ ut löst för att sedan öka kraften.
- Nej, nej Ă„hhh, nej.
Hon snyftade och grÀt lite med skakande axlar. Jag sade ingenting utan stod helt stilla bakom henne.
- Jag tar dom nu, sa hon snyftande efter en stund.
- Duktig flicka, svarade jag.
Jag stÀllde mig snett bakom hennes. Hon spÀnde sin kropp, gjorde sig redo för rottingens besök. Hon andades snabbt och stötvis. Jag landade första rappet över hennes bÄda skinkor. Kraften hade varit svagare Àn de hon hade tagit emot hittills. Hon stönade. Andra landade med ytterligare lite mer kraft. Hon pep till lite. Nummer tre kom tÀtt efter, lÀngre ner pÄ lÄren. ?Aj? kom det över hennes lÀppar. Det riste och drog i hennes remmar. Nummer fyra följde med ytterligare kraft, denna gÄngen tillbaka över bÄda skinkorna. Med nummer fem var kraften i rappen Äter pÄ samma nivÄ som innan pausen. Hon vred sig och skrek. Nummer sex landade nere pÄ lÄren. Hon ryckte och slet i sina remmar men utan möjlighet att komma loss.
Men jag mÀrkte att hon slÀppte taget om sig sjÀlv pÄ ett helt annat sÀtt. Hon tog emot rottingen nu, nÀstan vÀlkomnade den. Nu landade rottingen med ökande kraft omvÀxlande pÄ hennes skinkor och lÄr. Hon skrek och slet dÀr hon lÄg pÄ bordet. Men skriken var annorlunda nu. Hon hade lyft sitt huvud sÄ gott det gick och tittade rakt fram. De sista tre rappen hade hon tagit emot med putande rumpa och skrikit ?Jaaaa? med fast stÀmma allt vad hon kunde rÀtt ut i rummet. Jag hade givit dem med vinande kraft över bÄda skinkorna.
Nu lÄg hon Äter med huvudet pÄ sidan vilandes mot bordets yta. Hon grÀt och skrattade om vart annat och slÀppte ifrÄn sig smÄ ?ja?. Hon hade klarat av det. Hon hade inte behövt anvÀnda sitt sÀkerhetsord och hon hade varit uppe pÄ höjder hon aldrig varit förut.
Jag slÀppte loss henne. Man fÄr aldrig bli mjuk mot sin kvinna utan hela tiden följa de regler man satt upp för henne. Aldrig göra avkall pÄ protokollet. En kvinna bör stÀllas mot vÀggen efter smisk, men det Àr inget mÄste. I det hÀr lÀget lÀt jag henne slippa. Jag vet att hon tycker det Àr jobbigt och efter denna session sÄ trodde jag nog meddelandet hade gott hem ÀndÄ. Man Àr ju ingen sadist.
IstÀllet fick hon sitta pÄ knÀ pÄ golvet, med sitt huvud i mitt knÀ. Armarna hade hon pÄ ryggen med handflatorna vÀnda utÄt, vilandes pÄ sina ömmande, rödrandade skinkorna. Hon lovade snyftande att hon ALDRIG, ALDRIG mer skulle gÄ upp i soffan eller i fÄtöljerna. Och jag visste att hon ALDRIG, ALDRIG skulle göra det heller.
Hon hade beordrats in i arbetsrummet och lÄg nu med rumpan i vÀdret i gÀstsÀngen som Àr hennes vid sina besök. Hon stod pÄ knÀ men med huvudet nere i madrassen, ansiktet var vÀnt Ät ena sidan. HÀnderna lÄg nedÄt ut med sidorna av hennes kropp och handflatorna var vÀnda uppÄt.
Jag stÀllde mig pÄ knÀ bakom henne i sÀngen. Jag inspekterade hennes stjÀrt och lÄr. Rottingen hade tecknat ilsket röda rÀnder i hennes vita hull. Men det hade inte gÄtt hÄl pÄ skinnet, jag kÀnde mig stolt. Att ge sin kvinna smisk handlar inte om att skada, utan man ger det av kÀrlek. Jag tog fram oljan jag haft med mig och började smekande smörja in hennes ömmande stjÀrt och lÄr.
Min behandling var lÄng och hon stönade högt hela tiden. Sedan tog jag tag i hennes nackhÄr sÄ att hon blev stÄende pÄ knÀ med mig tÀtt bakom. Jag vred hennes huvud sÄ att jag kom Ät att kyssa hennes mun över hennes axel. Hon besvarade kyssen girigt och hennes tunga letade sig djupt in i min mun.

*****************************

Tiden hade gĂ„tt och Ann-Sofie hade blivit en mycket lĂ€raktig och lydig kvinna. Jag har sett prov pĂ„ par, dĂ€r de i sina förhĂ„llande skriver nĂ„got sorts inbördes kontrakt och sedan kallar det ?slavkontrakt? eller nĂ„got annat krystat. Jag har aldrig förstĂ„tt meningen med detta. Varje tĂ€nkande mĂ€nniska förstĂ„r ju att detta papper aldrig skulle hĂ„lla rent juridiskt. Och vad Ă€r dĂ„ meningen med det? Är det sĂ„ att man som man och ledsagare kĂ€nner ett behov av ett lite papper att kunna komma springandes med nĂ€r kvinnan inte gör som man tĂ€nkt sig, ja dĂ„ har man inte kontroll. Regler, förordningar och hela den vĂ€rld man skapat Ă„t kvinnan ska finnas i hennes medvetande. Det Ă€r dĂ€r det ska finnas lagrat och dĂ„ med fördel i den del av hjĂ€rnan som styr hennes reflexer.
Vi satt pĂ„ restaurangen och hade precis avslutat en delikat middag nĂ€r jag stĂ€llde fram den lilla asken pĂ„ bordet. Ett halvĂ„r hade gĂ„tt och Ann-Sofie hade lĂ€rt sig leva som min kvinna. Alla de praktiska bestyr med att avsluta hennes liv i Östersund och flytta ner till Stockholm hade vi klarat av. Som min kvinna skulle hon inte fĂ„ Ă€ga nĂ„got, det var jag som Ă€gde henne. Hennes sĂ€kerhetsord skulle hon fĂ„ lĂ€mna ifrĂ„n sig, de skulle vara onödiga, de var jag som nu ansvarade för henne. Som min kvinna skulle hon dĂ€remot fĂ„ bĂ€ra mina ringar. Ett tecken pĂ„ att vi hörde ihop.
Ann-Sofie lyfte pÄ det lilla locket och tittade med stora ögon ner pÄ de bÄda ringarna. De var inte av 24 karats guld och de var heller inte menade att bÀras pÄ fingrarna. Hon tittade upphetsat upp mot mig med ett litet leende pÄ lÀpparna. Ringarna var av kirurgiskt stÄl och de skulle bÀras mellan benen, en i vardera inre blygdlÀpp. Ett tecken pÄ att jag Àgde henne.

******************************

Vi befann oss nu i ett arbetsrum lite lÀngre in i studion. ?dra upp klÀnningen och sÀtt dig upp pÄ bordet?, sade mannen som skulle utföra jobbet. Han hade presenterat sig som Tommy. Tommy var stor och lÄng med en rejÀl kulmage. Han hade ett tunt lÄngt hÄr som var samlat i en hÀstsvans och högst upp pÄ hjÀssan fanns en kal flÀck. Armarna var tatuerade Ànda ner till handlederna.
Ann-Sofie tittade frÄgande pÄ mig. Jag satt helt stilla pÄ en stol bredvid utan att göra en min. Hon drog upp klÀnningen och satte hÀnderna pÄ det höga arbetsbordet för att med ryggen mot det kunna hÀva sig upp. Hon missbedömde kraften som behövdes och kom inte upp. Tommy gick fram till henne. Tog tag i henne under armarna, lyfte upp henne som om hon vore en lite docka och satte ner henne pÄ bordsskivan. Han hade inte gjort en min över att Ann-Sofie varken hade trosor eller hÄr under klÀnningen. Han hade sÀkert varit med om en hel del förut, tÀnkte jag.
Sedan fick Ann-Sofie lÀgga sig ner pÄ rygg och dra upp och sÀra pÄ benen. Hon lÄg med huvudet vÀnt Ät mitt hÄll och tittade mig i ögonen. Tommy satte sig tillrÀtta pÄ en hög pall och gjorde sig redo.
Ann-Sofie knep ihop ögonen och öppnade munnen lite, ett svagt stön kom över hennes lÀppar. Första ringen satt pÄ plats. Hon öppnade ögonen igen och fortsatte att titta pÄ mig. Hennes andhÀmtning var nu lite snabbare. Tommy jobbade snabbt och effektivt vidare mellan hennes ben. Inte första gÄngen han gör detta, sÄg det ut som.
?Aj, aj? kom det över Ann-Sofies lÀppar. Det ryckte spasmiskt i hennes bÄda ben, den andra ringen hade tydligen gjort lite ondare. ?SÄ ja, nu Àr det snart klart?, sade Tommy lugnande. Ann-Sofie öppnade sina ögon igen, som nu var blanka. Hon log mot mig. Ringarna var pÄ plats och hon hade varit en duktig flicka. Tommy avslutade jobbet och Ann-Sofie fick sedan sina skötselrÄd och instruktioner för lÀkningen av Tommy.
Vi gick ut ur arbetsrummet och fram till kassaapparaten. Jag betalade och fick tillbaka vÀxel. Tommy och jag hade ett kort samtal om ingenting, sen var det tack och adjö. Jag sade Ät Ann-Sofie att komma med. Hon stod i bakgrunden och tittade i golvet. Hon hade stÄtt dÀr och lyft sina fötter prövande, som om hon ville testa hur det kÀndes att gÄ med sina nya smycken.
NÀr vi satt i bilen instruerade jag henne att hon inte skulle ta ringarna för givna. Hon skulle fÄ jobba varje dag för att visa att hon var vÀrd att bÀra dem. Och skulle det vara sÄ att jag en dag gjorde bedömningen att hon inte lÀngre skötte sig sÄ skulle de avlÀgsnas. Hon lovade mig att hon aldrig skulle göra mig besviken.
Jag stannade vid en tunnelbanenedgÄng. RÀckte över hennes handvÀska. I den fanns det nödvÀndigaste hon skulle behöva den nÀrmaste tiden. Jag förde upp min hand och smekte hennes kind och sedan kysstes vi. Hon klev ur bilen för att kunna ta tunnelbanan till min lÀgenhet. SjÀlv skulle jag vidare till Arlanda för att dÀr sedan ta ett flyg till en konferens. Med lite semester och nÄgra rundor golf i anslutning till konferensen skulle jag bli borta en dryg vecka. NÀr jag kom hem skulle vi börja vÄrt nya liv tillsammans, som man och kvinna.

***************************

Jag öppnade dörren till lÀgenheten, tÀnde lampan i hallen, det var tyst och stilla. Jag tog av mig klÀderna och gick in i badrummet för att tvÀtta av mig lite efter den lÄnga resan. DÀrefter gick jag in i köket, tÀnde lampan över köksbordet och tog ett glas vatten. Jag stod och tittade ut genom köksfönstret samtidigt som jag sakta drack mitt vatten. Ute var det mörkt, det var sen kvÀll.
I vardagsrummet var det ocksÄ slÀckt, bra sÄ skulle det vara. Jag tog fram den lilla klockan och ringde kort i den. Dörren till det som förut hade varit mitt arbetsrum, men som den senaste tiden ocksÄ hade fungerat som sovrum, öppnades. Ann-Sofie uppenbarade sig i dörröppningen. Hon stod nu helt still med rak rygg. Fötter och ben tÀtt ihop. Axlarna var nerdragna, avslappnade och nÄgot tillbakadragna. Magen var indragen och brösten strÀvade framÄt. Armarna hÀngde ledigt vid hennes sidor. Huvudet bar hon högt. Hon hade intagit sin grundposition.
PÄ överkroppen hade hon en svart, tajt topp som slutade vid naveln. Benen var klÀdda med svarta stay-ups som gick Ànda upp till grenen. PÄ fötterna hade hon sina röda högklackade pumps.
- Kom fram till mig ...nu, befallde jag.
Hon neg djupt och gick dÀrefter vÀrdigt fram mot mig. Stannade, formerade effektivt sin kropp i grundpositionen och stod sedan blick stilla.
- VÀnd dig om och gÄ dÀrefter ner pÄ alla fyra och tryck ansiktet mot handlovarna.
Hon stod kvar utan att göra en ansatts att röra sig.
- Nu, sa jag.
Hon neg djupt, vÀnde sig om och intog den befallda positionen. Jag satte mig ner pÄ kanten av soffbordet sÄ att jag befann mig alldeles bakom henne. Jag kunde inte lÄta bli att kÀnna en viss stolthet över min egen förmÄga att ha uppnÄtt denna fullÀndade disciplin. Nu stod hon pÄ knÀ med sina hÀrligt rundade skinkor rÀtt upp i luften. Hon hade gÄtt ner pÄ armbÄgarna för att kunna trycka ansikte mot handlovarna. ArmbÄgarna pekade 90 grader ut frÄn var sida av kroppen, helt enligt det hon lÀrt sig av mig.
- SÀra pÄ benen och svanka ...nu.
Hon öppnade upp sig Ànnu mer för mig.
Jag tÀnkte tillbaka pÄ det senaste halvÄret. Allt arbete som jag lagt ner hade nu gett resultat. Ann-Sofie hade varit mycket lÀraktig nÀr hon vÀl hade kommit till insikt om sina behov.
För knappt en mÄnad sedan hade vi varit pÄ en fest. Det hade varit ett cocktailparty med mat och dryck som intogs stÄende. Jag hade dÀr bett henne fylla pÄ mitt glas. Hon hade reflexmÀssigt gjort en djup nigning och var precis pÄ vÀg att vÀnda sig om för att utföra det jag sagt nÀr hon hejdade sig. Hon hade kommit pÄ att vi inte befann oss hemma utan pÄ en fest med en massa mÀnniskor runt omkring oss. Hon hade gett mig ett förlÀget leende och jag hade lugnt besvarat det. Sedan hade hon vÀnt sig om för att gÄ bort mot borden med de framdukade förfriskningarna.
Jag hade inte brytt mig om att titta efter om nÄgon annan hade sett vad som just hade skett. Det skulle sÀkert ha sett lite underligt ut för en utomstÄende betraktare. IstÀllet hade jag tittat efter henne dÀr hon gÄtt efter dryck till sin herre. I det ögonblicket förstod jag att hon redan hade gÄtt mycket lÄngt in i sin nya vÀrld, utan möjlighet att lÀngre varken kunna eller vilja ÄtervÀnda.
Nu stod denna kvinna pÄ knÀ framför mig med sin stjÀrt och sitt kön fullt blottat. Mina ringar som hon nu bar i sina inre blygdlÀppar syntes tydligt i hennes slÀtrakade sköte. Det sÄg bra ut. Jag böjde mig fram och drog lite prövande i bÄda ringarna. Det hade lÀkt fint. Jag kÀnde stolthet och respekt för denna kvinna som nu hade gett mig allt hon hade. Hon skulle nu vara min och jag kÀnde det stora ansvar som vilade pÄ mig - att lotsa denna kvinna genom hennes liv. Min kÀrlek för henne var grÀnslös.
Jag hade nu bara ett problem. Vad skulle varelsen heta?

petersmejlbox@hotmail.com
FortsÀttning följer...