Att dressera en kvinna, del 10

Omröstning: 1.0/10 (1 röst lagda)

Catrine och jag satt och sÄg en lÄngfilm pÄ TV; jag i soffan och hon pÄ golvet. Det var en av alla dessa vardagskvÀllar man har i livet dÄ man Àr trött efter en dag pÄ jobbet och man orkar i princip inget mer Àn just sÀtta sig en stund framför TV:n. Catrine befann sig inte i dressyr och hade fullt normala klÀder pÄ sig. Byxor (faktiskt) och en tröja. Ingen orkar leva fjÀttrad hela tiden utan det blir vÀldigt mycket vardag ocksÄ. Men reglerna fanns dÀr hela tiden, det hade Ann-Sofie fÄtt kÀnna pÄ i kvÀll.
Ann-Sofie hade varit uppstudsig och haft ett dÄligt humör vid flera tillfÀllen denna vecka. Jag hade tröttnat och skickat in henne pÄ rummet i kvÀll. Sen var det ju ocksÄ incidenten pÄ gymmet, men den skulle jag ta hand om senare.
Ann-Sofie befann sig inte i dressyr men fick hÄlla till inne hos sig. PÄ sina rum har de egna TV och musikanlÀggningar men vid detta tillfÀlle hade jag tagit dem ifrÄn henne. Jag hade ocksÄ stÀllt in hennes aerobicspass i morgon. Detta var nÄgot jag i och för sig inte var sÄ förtjust i att göra. Jag tror pÄ vikten av att hÄlla sig i form och ser alltid till att stimulera till trÀning.
Catrine kunde man alltid straffa genom att dra in möjligheten att nyttja nÄgon av bilarna, men dÄ Ann-Sofie saknar körkort fÄr man hitta pÄ andra saker för henne. Ann-Sofie Àlskar sina gym- och aerobicspass, sÄ att förbjuda henne detta svider hÄrt för henne. Och mycket riktigt hade hon gett mig en riktigt sur och trotsig blick nÀr jag meddelade henne vad som gÀllde. Men hon hade vetat bÀttre och inte öppnat munnen och protestera. Nej, det var bÀttre att hon satt i det tysta pÄ sitt rum och funderade pÄ att bli snÀll.
Det blev en reklampaus i filmen och Catrine vÀnde upp sitt söta ansikte mot mig och sa att hon behövde gÄ pÄ toaletten. Visst fick hon det. Jag sa Ät henne att ta av sig alla klÀderna. Hon gav mig en snabb blick men sen började hon snabbt ta av sig alla plaggen tills hon var helt naken.
Jag följde henne till altandörren. Innan jag öppnade dörren satte jag pÄ henne ett brett hundhalsband runt halsen. BÀst ifall hon skulle springa bort. Sedan öppnade jag dörren och slÀppte ut henne. Jag sa Ät henne att springa ut mitt pÄ grÀsmattan och sÀtta sig pÄ huk vÀnd mot mig. Det var lite kallt ute sÄ jag stÀngde dörren. Sommaren var helt klart över sÄ kvÀllarna blev snabbt mörka. Jag tÀnde belysningen pÄ baksidan.
En gÄng i tiden hade jag haft funderingar pÄ att skaffa hund men jag hade slagit dessa tankar ur hÄgen. Hur skulle jag hinna med nÄgot sÄdant nu? Tomten var hyfsat insynsskyddad och nu satt Catrine pÄ huk vÀnd mot mig mitt pÄ den stora grÀsmattan. Hennes nakna och vita kropp nÀstan lyste dÀr ute och runt halsen satt det breda, svarta hundhalsbandet med sina gnistrande nitar. Hon hade sÀrat sina ben ordentligt och ur hennes helt slÀtrakade kön kunde jag se en kraftig strÄle urin skjuta ut rÀtt ner i grÀset.

Jag betraktade henne genom fönstret och tÀnkte vad sjÀlvklart allt hade blivit för henne. Kanske var det dags att ringmÀrka henne. Leende funderade jag pÄ vad hennes arbetskamrater skulle sÀga om de visste vad hon gjorde nu. Skulle nog vara svÄrt för henne att hÄlla ordning pÄ sin personal om de fick se det hÀr. MÄnga av dem unga mÀn som trodde sig veta allt hÀr i livet. En och annan tekniknörd som med förakt sÄg ner pÄ personer som inte fattade vad just de höll pÄ med för viktiga saker. Att de sedan sysslade med teknik för tekniken skull, som nÄgot sjÀlvÀndamÄl, hade de svÄrt att se. Nej, det skulle nog vara svÄrt för henne att behÄlla respekten hos dem.
Hennes jobb ja, hur skulle jag göra med det? Hon skulle inte kunna sluta jobba helt, det skulle bli alldeles för dyrt att försörja tvÄ kvinnor hÀr hemma. Jag gick i funderingar pÄ att anstÀlla henne i mitt bolag och sedan hyra ut henne. Men branschen var inte vad den en gÄng varit och det var inte helt enkelt att fÄ in uppdrag. Luften hade ju fullstÀndigt gÄtt ur.
Jag tĂ€nkte pĂ„ första gĂ„ngen jag berĂ€ttat om mina uthyrningsplaner för Catrine, och hon hade sagt med ett nĂ€stan elakt leende ?Som en hallick!?. Givetvis hade jag inte uppskattat hennes uppstudsiga skĂ€mt sĂ„ samma kvĂ€ll hade hennes stjĂ€rt fĂ„ ta emot extra mycket smisk. Handflatan hade dansat oförbrutet pĂ„ hennes nakna skinkor och hennes ben hade sparkat vilt i soffan. Även om jag inte sagt varför hon fick denna extra behandling sĂ„ trodde jag nog att hon hade förstĂ„tt. NĂ€r hon sedan hade suttit pĂ„ knĂ€ framför mig pĂ„ golvet, med sitt huvud i mitt knĂ€, hade hon snyftat fram ett ynkligt ?förlĂ„t?. Hennes hĂ€nder hade vilat pĂ„ de röda skinkorna med handflatorna vĂ€nda uppĂ„t. Jag hade smekt över hennes hĂ„r och bestĂ€mt mig för en vĂ€nda till. En riktigt hĂ„rd vĂ€nda.
Jag vÀcktes upp ur mina funderingar, Catrine stod utanför altandörren och ville in. Jag öppnade dörren och slÀppte in mitt lilla husdjur. Hon huttrade lite och slog armarna om sig sjÀlv för att vÀrma sig. Vi gick tillbaka till TV-rummet för att se slutet pÄ filmen. Jag lÀt henne vara naken och halsbandet fick hon ha kvar runt sin hals. Jag slog mig ner i soffan och hon pÄ den tjocka mattan pÄ golvet.
Jag tittade pĂ„ henne dĂ€r hon satt med fötterna uppdragna under sig och de bĂ„da lĂ„ren svĂ€ngda Ă„t ena sidan. Överkroppen hade hon vĂ€nd rakt fram mot TV:n lutandes tillbaka mot soffan. Hon satt helt avslappnad och jag slogs av hur vacker hon var. Hur kom det sig att kvinnor kunde sitta sĂ„dĂ€r?
SjÀlv kÀnner jag mig fruktansvÀrt klumpig och obekvÀm sÄ fort jag ska sitta ner pÄ golvet. Trots att jag Àr vÀltrÀnad och hyfsat vig sÄ klarar jag det inte. Sitter jag med benen i kors sÄ domnar de efter bara nÄgon minut. Att försöka sitta helt ner pÄ knÀ som kvinnor kan med fötterna under stjÀrten resulterar bara i fruktansvÀrda smÀrtor i ben och vrister, jag kommer helt enkelt inte ner. För korta muskler kanske? Och att försöka sitta som Catrine gjorde nu skulle vara förenat med svÄra krÀmpor i ryggen och dyra besök hos kiropraktorn. NÀr jag nÄgon gÄng ska sitta pÄ golvet sÄ slutar det alltid med att jag ligger raklÄng pÄ ena sidan stödjandes pÄ armbÄgen. Nej evolutionens gÄng har nog anpassat den manliga kroppen till att sitta i stolar, fÄtöljer och soffor.
Jag gav Catrine en varm filt frÄn soffan. Catrine log mot mig och tackade. Hon burrade in sig i filten och sedan sÄg vi upplösningen pÄ filmen tillsammans. Jag i soffan och hon pÄ golvet, naken med nithalsbandet runt halsen.
Jag sÀtter aldrig hÀnglÄs i kvinnornas halsband. Det behövs inte dÄ de inte under nÄgra som helst omstÀndigheter fÄr vidröra halsbanden med sina hÀnder, och dÄ kan de ju heller inte ta av sig dem. Detta sitter hÄrt inprÀntat i deras smÄ söta huvuden.
Jag hade lÀrt Catrine detta pÄ samma sÀtt som jag lÀrt Ann-Sofie det. Jag hade placerat henne liggandes med överkroppen pÄ matsalsbordet och fötterna stÄendes kvar i golvet. Armarna hade legat utmed kroppen och handflatorna sedvanligt vÀnda uppÄt med fingrarna utstrÀckta. Fötterna hade varit nÄgot sÀrade sÄ att hon stÄtt stadigt och hon hade varit helt naken. Jag hade velat att hon koncentrerat sig helt och hÄllet pÄ halsbandet.
Hon hade legat med hakan i bordet och alldeles framför hennes ansikte hade jag placerat det breda nithalsbandet. Jag hade förklarat för henne vad det var och ingÄende beskrivit vad som gÀllde - att inte under nÄgra som helst omstÀndigheter vidröra halsbandet med sina hÀnder, vare sig halsbandet satt runt hennes hals eller befann sig nÄgon annanstans.
Jag hade sedan tagit fram rottingen och stÀllt mig vid sidan om hennes stjÀrt. Tio svidande rapp hade de nakna skinkorna fÄtt ta emot samtidigt som hon legat och tittat pÄ nithalsbandet som bara befunnit sig nÄgon decimeter frÄn hennes ögon.
Jag hade sedan gÄtt fram och satt pÄ henne halsbandet medan hon fortfarande legat kvar i samma position pÄ bordet. Catrine hade gnytt lite ynkligt nÀr det slöt sig helt runt hennes hals. Sedan hade jag tagit upp rottingen igen och delat ut ytterligare tio hÄrda och ilsket vinande rapp. SmÄ pip hade kommit över hennes lÀppar och det hade ryckt i kroppen nÀr rottingen gjorde sina besök.
Nu satt hon igen helt naken framför mig med bara det breda nithalsbandet pÄ sig. Hon hade aldrig vidrört halsbandet med sina hÀnder och jag visste att hon aldrig skulle göra det heller. Det satt hÄrt inprÀntat i hennes söta lilla huvud numer, hÄrdare Àn det kraftigaste hÀnglÄs. Kanske förstod Catrine att denna kvÀll inte skulle sluta som en vanlig kvÀll. Jag hade Àndrat mig, vi hade nÀmligen alldeles för mycket vardag nuförtiden.

*******************
Det var fredag och vi hade ordnat en liten finare middag i huset. Till köttet drack vi franskt rött vin givetvis. Som vanligt vid dessa middagar sÄ föreslog jag att vi skulle öppna upp ytterligare en flaska nÀr den första tagit slut. Ur den andra flaskan drack kvinnorna minimalt och det slutade som vanligt med att jag nÀstan drack upp hela sjÀlv. Middagen hade jag sedan avrundat med en rejÀl konjak.
Nu satt vi och smĂ„pratade och hade det allmĂ€nt trevligt, mĂ€tta och belĂ„tna som vi var. Jag kĂ€nde sjĂ€lv hur jag började bli bra pĂ„verkad av alkoholen. Även om jag blir en glad skit nĂ€r jag fĂ„r sprit i kroppen sĂ„ gĂ€ller det att hĂ€r lĂ€gga band pĂ„ sig. Absolut inte dra in nĂ„gon av kvinnorna i dressyr, vilket skulle vara mycket dumdristigt och farligt. Och inte heller dra igĂ„ng nĂ„gon sjaskig orgie med dem bĂ„da som man sedan dagen efter skulle fĂ„ Ă„ngra gruvligt.
Jag unnar mig gÀrna att slappna av och slÀppa pÄ mina hÀmningar ibland, det var inte alltför ofta jag drack dessa mÀngder alkohol. Men i min relation till kvinnorna och deras dressyr Àr jag hundra procentigt seriös. En perfektionist ut i fingerspetsarna och jag lÀmnar inget Ät oplanerade infall eller tillfÀlliga nycker. Nykter eller onykter.
Timmen började bli sen och Ann-Sofie gÀspade stort. Jag tittade pÄ henne och hon fick snabbt upp en hand för munnen.
- GÄ och lÀgg er ni, jag plockar undan och fixar köket, sa jag.
Jag skulle ÀndÄ inte kunna gÄ och lÀgga mig pÄ flera timmar Àn med tanke pÄ de mÀngder jag druckit. De kom bÄda fram och gav mig en kyss och sedan gav de sig ivÀg till sina rum. Jag bytte CD och skruvade upp volymen. HÀllde upp lite mer Svart Renault i mitt glas - alla goda drycker kommer frÄn Frankrike, det bara Àr sÄ - och sedan började jag plocka undan.
Vid dessa tillfÀllen brukar jag Àgna mig Ät sÄng. Varken Ann-Sofie eller Catrine Àr speciellt imponerade av min konst och jag kunde riktigt se framför mig Ann-Sofie sittandes pÄ sitt rum hÄllandes för öronen. Jag tog i allt vad jag kunde med min naturligt falska stÀmma. ?I canŽt get no, satisfaction?. Herregud, vad hade den karln missat hÀr i livet egentligen? Fan vad jag dillar, jag börjar bli riktigt full, tÀnkte jag.
Men lite barnslig fÄr man vÀl kosta pÄ sig att vara ibland. Jag förstod mycket vÀl att jag skulle prata med mig sjÀlv i badrumsspegeln innan jag gick och lade mig i natt. Jag flinade. Tog en stor klunk av den utsökta konjaken ? skönt att bojkotten Àr över - och sedan tog jag i allt vad jag kunde i nÀsta refrÀng samtidigt som jag gjorde gitarrörelser med hÀnderna.

*******************

Taxin hade kommit och stod och vÀntade pÄ uppfarten till huset. Jag skyndade pÄ kvinnorna och de kom ut i hallen. Först Catrine och efter ett tag kom Ann-Sofie, sist som vanligt. Jag gav henne en barsk blick av ogillande och jag sÄg hur hon precis skulle öppna munnen för att komma med en av sina förklaringar om varför hon blev sen, igen. Jag skakade sakta pÄ huvudet och hon förstod att hÄlla tyst.
Vi var lÄngt inne i hösten och det var mörkt ute nÀr vi satte oss i taxin och jag gav adressen till chauffören. Jag satt fram och kvinnorna hoppade in dÀr bak. Jag kunde höra hur de bÄda prasslade med sina kappor och korta klÀnningar nÀr de drog upp dem under sig för att kunna sitta med sina nakna stjÀrtar direkt mot det kalla lÀdersÀtet. Jag vÀnde mig om och gav Catrine och Ann-Sofie varsin lÄng blick. De satt lydigt som fina kvinnor, med raka ryggar och fötter och ben ihop. HÀnderna vilade pÄ lÄren. De tittade bÄda uppmÀrksamt tillbaka för att försöka avlÀsa ett godkÀnnande i mina ögon. Jag log mot dem, vi skulle gÄ pÄ restaurang.
GarderobiÀren tog emot deras kappor och de gled in i restaurangen pÄ högklackade skor och svarta, korta klÀnningar. Deras ben blÀnkte av tunna, svarta strumpor. Jag sÄg hur en del manliga huvuden - en del kvinnliga med - vreds efter dem nÀr vi gick efter hovmÀstaren mot vÄrt vÀntande bord. De var mycket vackra, tÀnkte jag dÀr jag gick sist och iakttog deras kvinnligt vickande stjÀrtar.
Vi satte oss ner och fick vÄra menyer. Jag tog upp min och började ögna igenom utbudet. Kvinnorna tog givetvis inte upp sina menyer utan satt tysta och tittade sig runt i restaurangen. Jag bestÀmde mig för vad vi skulle Àta och la ner menyn. HovmÀstaren kom snabbt fram och jag kunde sedan bestÀlla in en trerÀtters middag med vin Ät oss.
Kvinnorna befann sig inte i dressyr utan vi hade trivsamma konversationer medan vi Ät. BÄda var pÄ ett strÄlande humör, men Catrine verkade lite nervös. Ibland pratade hon lite vÀl forcerat, tyckte jag. Men det var kanske inte sÄ konstigt, det var ju ÀndÄ en speciell middag för henne.
Vi hade avslutat middagen och fÄtt in kaffe och avec; kvinnorna likör och jag Svart Renault. StÀmningen runt bordet blev med ens mer spÀnd. Ingen sa nÄgot. Jag tog fram den lilla röda asken och stÀllde den pÄ bordet framför Catrine. Hon tittade pÄ den utan att röra sig. Jag kunde se att Ann-Sofie satt och tittade upphetsat med röda kinder pÄ den lilla fyrkantiga saken. BÄde Ann-Sofie och Catrine visste vad som fanns i den, och de visste bÄda innebörden av dess innehÄll. Catrine strÀckte sina hÀnder efter asken, mötte min blick som hastigast och sedan öppnade hon den smÀckra asken och tittade ner i dess sammetsbeklÀdda inre.

*******************
Det ringde pÄ dörren och Ann-Sofie gick och öppnade. Tommy reagerade inte nÀmnvÀrt pÄ den svartklÀdda kvinnan, iförd ett nÀpet förklÀde och diadem i vit spets, som öppnade dörren; som en hushÄllerska eller ett hembitrÀde frÄn en svunnen tid. Ann-Sofie ledde in honom i vardagsrummet dÀr jag tog emot och vi hÀlsade. Han hade med sig sina saker i en svart vÀska som han bar pÄ.
Jag tÀnkte pÄ vad en stor svensk trÀnare sagt om sin tid i Italien. MÀnniskor med pengar gÄr inte till frisören, utan de tar hem frisören till sig. Kanske började jag fÄ lite mer kontinentala vanor, Àven om jag lÄngt ifrÄn kunde anses som speciellt rik.
Jag visade med handen mot det robusta bordet och pallen jag stÀllt fram. Tommy nickade godkÀnnande och han stÀllde ner sin vÀska pÄ ett lite mindre bord bredvid pallen. Jag beordrade Ann-Sofie mot vÀggen, hon neg och gick sedan lydigt bort och stÀllde sig pÄ sin plats.
Tommy och jag tittade pÄ henne en kort stund dÀr hon stod iförd en kort svart klÀnning, svarta strumpor och stilettklackade, svarta lackpumps. KlÀnningen gick halvvÀgs ner pÄ lÄren, var ganska vid och hade korta puffÀrmar. Det vita spetsförklÀdet var knutet runt midjan pÄ henne med en stor rosett pÄ ryggen.
Sedan Ă„tertog Tommy uppackningen av sina saker.
- Jag gÄr och hÀmtar henne.
- Gör det, sa Tommy utan att titta upp frÄn sina bestyr.
Jag ledde in Catrine i vardagsrummet hÄllandes i kopplet. Jag kÀnde hur kopplet strÀcktes till nÀr hon ryggade tillbaka lite över att se den frÀmmande personen i rummet. Hon visste vad som skulle ske men hade tydligen ÀndÄ blivit lite överraskad av den stora mannen. Tommy var kraftig och lÄng med en rejÀl kulmage. Han hade ett tunt, lÄngt hÄr som var samlat i en hÀstsvans och högst upp pÄ hjÀssan fanns en kal flÀck. Armarna var tatuerade Ànda ner till handlederna. SÀkerligen inte den typ av man som Catrine gick ut med i ett tidigare liv.
Catrine var klÀdd i svart korsett, som satt hÄrt snörd om hennes liv, svarta stay-ups och högklackade, svarta pumps. Brösten var blottade och upptryckta av korsetten under dem och bröstvÄrtorna var styva. Runt halsen satt ett brett halsband. Inget mer. Hennes nyrakade könsorgan var naket och förberett för dagens aktivitet. Jag hakade av kopplet frÄn halsbandet och beordrade upp henne pÄ bordet. Hennes hud knottrade sig pÄ skinkorna nÀr hon satte ner sin nakna stjÀrt pÄ bordsskivan.
Catrine satt en lÄng stund och tittade osÀkert runt i rummet med sina kraftigt sminkade ögon. Hennes rödmÄlade lÀppar var lÀtt sÀrade. I öronen hÀngde ett par stora, tunna ringar av silver. HÀnderna höll hon liggandes i sitt knÀ, framför sitt nakna kön, och de lÄnga lösnaglarna var mÄlade blodröda. Jag hade mer och mer börjat klÀ henne utmanande kvinnligt, men hon hade nog inte riktigt vant sig Àn.
Hon lade sig lite oroligt ner pÄ rygg pÄ bordet. Benen höll hon ihop, uppvikta med skorna vilandes pÄ bordskivan. Jag sÄg att hon andades nervöst. Jag beordrade fram Ann-Sofie, som gick fram och tog hennes hand. SjÀlv satte jag mig ner i en fÄtölj vid sidan om.
Tommy sÀrade varligt pÄ Catrines knÀn sÄ att benen föll isÀr och blottade hennes skrev. Hon fick dra upp benen lite mer sÄ att hennes kön blev mer tillgÀngligt. Hon vÀnde sitt huvud pÄ sidan och tittade in i mina ögon. Hon andades genom lÀtt uppspÀrrade nÀsborrar. Tommy gjorde sig redo.
Catrine ryckte till, knep ihop ögonen och ett gnÀll kom över hennes lÀppar. Hon slog ihop benen och försökte resa sig upp. Men Tommy knuffade varligt tillbaka henne pÄ plats. Han sÀrade Äter hennes ben och sa Ät henne att bara vara lugn. Catrine vÀnde sig mot mig igen och tittade pÄ mig med blanka oroliga ögon. Hon pep lite.
Tommy talade om för henne att hon var duktig. Ann-Sofie tittade frÄgande mot mig och jag nickade. Ann-Sofie tog tag i Catrines haka och vÀnde hennes ansikte sÄ att hon kom att titta rÀtt upp i taket. Sedan böjde hon sig över henne. Catrine fick sin andra ring pÄ plats medan Ann-Sofies tunga virvlade lÄngt inne i hennes munhÄla. Catrine ryckte knappt mÀrkbart.

*******************

Tommy och jag satt ner i soffan medan Ann-Sofie dukade fram koppar och fat. Sedan drack vi kaffe och Ät en kaka. Catrine hade jag innan lett tillbaka till sitt rum för att vila och Ann-Sofie beordrades till sin vÀgg.
Jag smÄlog lite över situationen. Jag hade svÄrt att se Tommy som en person som gick pÄ kafferep. Han var mer ?dricka öl direkt ur burken typen?, för att sedan ljudligt avge överflödig kolsyra samtidigt som han knycklade ihop burken mot pannan.
Men han lovprisade kakan och det visade sig att han var barnsligt förtjust i sötsaker. Sedan drack han kaffet ur de spröda och nĂ€tta kopparna av danskt porslin, utan att spilla en droppe. Det sĂ„g nĂ€stan rörande ut med den lilla koppen i hans vĂ€ldiga nĂ€ve. Sedan pratade han och jag motorcyklar och om tillstĂ„ndet i samhĂ€llet och i vĂ€rlden. Han var mycket kunnig i alla Ă€mnen vi gick in pĂ„ och överraskade med ett mycket intellektuellt och kvickt sĂ€tt. Även om Tommy inte var en person jag skulle umgĂ„s med privat, sĂ„ slogs jag Ă€ndĂ„ skamset av att jag ibland kunde döma hunden lite för snabbt efter hĂ„ren.

*******************

Ann-Sofie kom fram och stÀllde sig i den stora öppningen in till vardagsrummet. Jag hade kallat. Hon hajade till lite över att se ytterligare en person i rummet, och nÀr hon sedan fick klart för sig att det var kvinnan frÄn gymmet tappade hon fullstÀndigt hakan. En lÄng stund stod hon som trollbunden och stirrade med öppen mun pÄ den frÀmmande kvinnan.
Ann-Sofie befann sig i dressyr och jag hade beordrat pÄ sedvanliga svarta stay-ups och svarta lackpumps. PÄ överkroppen hade hon en tajt lÄngÀrmade svart topp och runt hennes midja satt ett litet vitt spetsförklÀde som tÀckte hennes rakade könsorgan frÄn insyn. I hÄret hade hon ett diadem i vit spets som matchade det lilla förklÀdet. Hon var vÀldigt söt.
Ann-Sofie bröt pÄ nÄgot sÀtt förtrollningen och slÀngde en ilsken blick Ät mitt hÄll. Aj dÄ, vad var det dÀr, tÀnkte jag.
- Kom fram och hÀlsa pÄ Daniela. Nu!, sa jag med lite extra kraft för att markera att hon inte skulle hitta pÄ nÄgra dumheter.
Jag hade Äkt tillbaka till gymmet samma tid veckan efter incidenten mellan Ann-Sofie och kvinnan. Jag misstÀnkte att hon kunde vara en person som hade fasta tider för sina pass. Jag hade tagit kontakt med henne, bjudit pÄ fika i kafeterian och sedan hade vi pratat. Hon var mellan trettiofem och fyrtio tippade jag, mörkhÄrig och sÄg mycket vÀltrÀnad ut. Det hela hade slutat med att jag bjudit hem henne.
Ann-Sofie kom fram och stÀllde sig framför Daniela och intog sin grundposition. Hon slÀngde ytterligare en ilsken blick mot mig och sedan gjorde hon en snabb liten böj pÄ sina knÀn, samtidigt som hon fortsatte att ge mig trotsiga blickar. Det hÀr var inte ett acceptabelt beteende, men jag behöll mitt lugn. Ann-Sofie hade helt klart kommit ur balans av det överraskande besöket och nu visste hon inte hur hon skulle hantera situationen.
- Nej det var lÄngt ifrÄn en godkÀnd nigning. Nu gör vi om den!, sa jag.
Ann-Sofie tittade ner i golvet och skakade lite pÄ sitt huvud. Men sedan verkade hon samla sig, hon tittade upp och neg djupt för Daniela. Men hennes mun var som ett streck nÀr hon mötte den leende Danielas ögon.
- Det var bÀttre. Jag tÀnker bjuda Daniela pÄ kaffe. GÄ ut i köket och förbered en bricka Ät oss. Nu.
Ann-Sofie svÀngde om med en demonstrativt kraftig knyck och började gÄ ut ur rummet.
- Nej. Kom tillbaka!
Ann-Sofie hejdade sig, kom tillbaka och stÀllde sig framför mig. Jag tittade henne stint i ögonen Ànda tills hon vek undan med blicken.
- Neg vi?
Det var konstigt. Ann-Sofie vet mycket vÀl att hon niger efter att hon tagit emot en order stÄendes upp och vÀnd mot mig. Men nu var all tid jag lagt ner pÄ trÀning och dressyr som bortblÄst. Jag började fundera pÄ om jag varit för tidig med att lÄta henne bÀra mina ringar.
Ann-Sofie svarade inte men neg djupt för mig samtidigt som Daniela iakttog henne med en road min. Sedan vÀnde sig Ann-Sofie om och började gÄ mot köket. Daniela tittade fortsatt roat pÄ Ann-Sofies nakna rumpa som vickade sig ut frÄn rummet. Den mörkhÄriga kvinnan kunde inte hÄlla tillbaka ett litet skratt.
Vi satte oss ner i den stora hörnsoffan. Samtalet var lite trevande frÄn Danielas sida och jag förstod att hon kanske inte riktigt visste hur hon skulle tackla den nya miljön. Efter ett tag uppenbarade sig Ann-Sofie i öppningen in till vardagsrummet med brickan framför sig. Bra, hon stod still och avvaktade vidare order. Jag lÀt henne stÄ ett tag sÄ att Daniela och jag i lugn och ro kunde avsluta diskussionen vi var inne i.
- Nu kan du börja duka fram och servera, sa jag och tittade upp mot Ann-Sofie.
Ann-Sofie gick fram till bordet och satte ner brickan. Och sedan dukade hon fram koppar och slog i kaffe. Fatet med kakor stÀllde hon mellan oss pÄ soffbordet. Ann-Sofie hade gjort en liten nigning innan hon steg in i rummet och det var helt korrekt. Med en full kaffebricka skulle det vara en vansklig operation att utföra en djup nigning. Utan bricka eller med nÄgon mindre tung och ömtÄlig börda skulle givetvis ordern att komma in i rummet föregÄtts av en korrekt nigning. Kanske hade hon hÀmtat sig lite och Äter börjat tÀnka pÄ protokollet.
- GÄ och stÀll dig vid vÀggen...nu.
Ann-Sofie neg djupt, vÀnde om och gick bort mot sin plats vid vÀgg. Daniela tittade leende pÄ utan att sÀga nÄgot.
- Nu kan du inta din lediga position.
Ann-Sofie tog ett litet kliv ut i sidled med vÀnster fot och sedan lade hon hÀnderna pÄ ryggen och krokade ena handens fingrar med nÄgra av andra handens fingrar över sin nakna stjÀrt. Sin lediga position tillÄter henne att stÄ lite mer bredbent och pÄ sÄ sÀtt lite stadigare. HÀnderna fÄr hon ha knÀppta antingen framför sig eller bakom sig eller bara hÀngandes vid sidorna. Denna position fÄr hon ofta inta nÀr hon ska stÄ en lÀngre tid vid vÀggen. Men hon ska hela tiden stÄ stilla och titta in i den.
- Du Àr en riktigt stygg pojke, sa Daniela och tittade imponerat pÄ mig.
Jag höjde mina ögonbryn och gav henne en förvÄnad min. Jag hade aldrig tÀnkt pÄ mig sjÀlv i de termerna.
Jag har aldrig sett mig sjÀlv som varken elak eller stygg. Min kÀrlek till de kvinnor jag tar mig an Àr bÄde Àkta och grÀnslös. Det Àr en förutsÀttning för alla förhÄllanden och sÀrskilt de förhÄllanden som jag ingÄr. Jag skulle aldrig kunna göra nÄgot som skulle kunna skada mina kvinnor. Lojalitet, Àrlighet och uppriktighet Àr vÀldigt viktiga vÀrden för mig, och eftersom jag krÀver det av andra sÄ mÄste jag sjÀlv vara den första som levererar detta. Att mina kvinnor har det bra och mÄr bra Àr det viktigaste för mig. Men det som skiljer mig frÄn andra mÀn Àr synen pÄ vad som Àr bra för kvinnan och vad som fÄr henne att mÄ bra.
Jag försökte förklara detta sÄ gott jag kunde, men jag visste inte om Daniela riktigt förstod det hela. Det uppstod en liten paus och vi tog mer av kakorna och drack ur vÄra koppar.
- Vad Àr det du vill uppnÄ med dina kvinnor?, frÄgade hon sedan.
Jag redogjorde för henne om dressyr och trÀning, förklarade behovet av lydnad och disciplin. Jag berÀttade om att lÀgga sitt liv i en annan mÀnniskas hÀnder och fullstÀndigt lÀmna över kontrollen till denna person. Att lÄta nÄgon annan fullstÀndigt ta över en, besÀtta en, och bestÀmma allt.
- Men om dom inte lyder?
- DÄ vÀntar bestraffning!
Daniela hade lyssnat noga med allvarlig min och ibland med lite röda generade kinder, men nu kom ett leende Äter över hennes lÀppar.
- Och vad innebÀr det?
- Vid vÀggen stÄr en mycket olydig liten slampa. Hon har trotsat och satt sig emot hela tiden du har varit hÀr. Du kanske inte har mÀrkt det, men du rÄkade ut för hennes vassa tunga pÄ gymmet senast ni trÀffades, det kan inte ha undgÄtt dig.
Daniela log tillbaka mot mig och kinderna hade blivit Ànnu rödare nÀr jag kallat Ann-Sofie för en olydig slampa.
- Jo det mÀrkte jag nog. Blev först skitförbannad pÄ henne, men sen orkade jag inte bry mig om nÄgon stöddig liten brud som kommer och brÄkar.
Vi satt nu bÄda och tittade bort dÀr Ann-Sofie stod och tittade in i sin vÀgg. Jag förstod att hon nog började bli trött i fötterna av att stÄ stilla i sina extremt högklackade pumps. Hon hade förflyttat sina hÀnder och knÀppt dem hÀngandes framför sig. Henne nakna, vita rumpa riktigt lyste mellan den svarta toppen och de mörka strumporna. Dags för henne att ligga ner.
Jag hade beordrat Ann-Sofie att duka av och ta ut allt i köket. Nu stod hon Äter i den stora öppningen in till vardagsrummet.
- Kom fram och stÀll dig framför Daniela...nu.
Ann-Sofie neg, bra, och stÀllde sig sedan pÄ anvisad plats. Jag hade gjort lite mera utrymme genom att skjuta ifrÄn soffbordet nÄgot.
- Nu lÀgger du dig i Danielas knÀ.
Ann-Sofie neg och gjorde som hon blev tillsagd. Daniela ryggade osÀkert tillbaka med ett litet skratt nÀr Ann-Sofie lade sig ner över hennes lÄr. Nu hade hon Ann-Sofies nakna rumpa framför sig.
- Och nu dÄ?, frÄgade Daniela och tittade osÀkert bort mot mig.
- Nu ger du henne smisk!
Daniela lade varsamt sin högra hand pÄ Ann-Sofies ena skinka. KÀnde försiktigt pÄ den nakna huden i en liten smekning. Sedan smiskade hon till skinkan lite lÀtt och tittade upp mot mig som för att söka stöd och vÀgledning. Jag nickade leende mot henne att fortsÀtta. Hon gav skinkan ytterligare en klapp och sedan smiskade hon till den andra skinkan. Ann-Sofie lÄg helt stilla och rörde inte en muskel, men av hennes sura min att döma sÄ trivdes hon inte alls.
Smisket var lÄngt ifrÄn smÀrtsamt för Ann-Sofie som under vÄrt förhÄllande hela tiden hade höjt sin smÀrttröskel. Hennes missnöje berodde nog mer pÄ att behöva ligga i denna frÀmmande kvinnas knÀ med rumpan förnedrande i vÀdret. Daniela gjorde en paus och jag tog tillfÀllet iakt att beordrade upp Ann-Sofie och stÀlla henne vid vÀggen.
- Mmm bra. Men om man ska fÄ en kvinna lydig sÄ mÄste man vara lite mer resolut och bestÀmd, sa jag.
Jag kavlade upp mina skjortÀrmar.
- Kom över hit...nu, sa jag nÀr jag var redo.
Ann-Sofie kom fram och stÀllde sig framför mig i sin grundposition. Jag gav henne en lÄng blick som talade om för henne att jag var missnöjd med hennes beteende och att hennes lilla rumpa nu skulle fÄ smaka rejÀlt med uppfostrande smisk.
- Nu lÀgger du dig i mitt knÀ, sa jag sedan lugnt.
Ann-Sofie neg - bra, hade hon missat den hade det inte blivit nÄdigt - och lade sig tillrÀtta i mitt knÀ. Nu lÄg hon Äter med rumpan i vÀdret, men denna gÄng i ett helt annat knÀ och jag sÄg ocksÄ hur hon tagit mer spjÀrn Àn nÀr hon lÄg i Danielas knÀ.
Jag smekte över hennes skinkor, hÄrt och lÀnge. Jag höjde handen och gav ena skinkan en dask, följde den med Ànnu en, och Äter en. Fortsatte mitt ganska hÄrdhÀnta smekande och sedan höjde jag armen och gav skinkan en kraftig smÀll som ekade i rummet. Daniela hoppade till lite och Ann-Sofie skruvade oroligt pÄ sig.
Det kom en kort paus och sedan kom en lika hÄrd smÀll pÄ andra skinkan. Ann-Sofie började andas tyngre dÀr hon lÄg över mina lÄr. Pauserna mellan smiskarna blev kortare och kortare, men styrkan i smiskarna var oförminskad. Tillslut landade jag handflatan i en jÀmn ström omvÀxlande pÄ hennes bÄda skinkor och Ann-Sofie började skruva mer och mer pÄ sig samtidigt som det kom lite gnÀll frÄn hennes mun.
- Upp och stÀll dig mot vÀggen...nu.
Ann-Sofie var uppe pÄ benen.
- Fort!
Ann-Sofie skyndade sig bort till sin vÀgg.
- Kom och lÀgg dig i mitt knÀ och fort ska det gÄ...nu.
Ann-Sofie sprang sÄ fort hon nu bara kunde pÄ sina höga klackar och lade sig i mitt knÀ. Handflatan Ätertog sitt smiskande, nu med Ànnu mera kraft. Ann-Sofie pep och vred sig och sparkade ibland lite lÀtt med sina ben i soffan.
- Upp och stÀll dig mot vÀggen...nu. Snabbare!
Daniela kunde inte lÄta bli att skratta nÀr Ann-Sofie sprang sÄ fort hon bara kunde, lÀtt hukad pÄ vinglande klackar, iklÀdd sitt nÀpna spetsförklÀde och det söta spetsdiademet.
- Kom och lÀgg dig i mitt knÀ...nu, sa jag sÄ fort hon var framme vid vÀggen.
Nu var det en liten andfÄdd Ann-Sofie som lade sig tillrÀtta i mitt knÀ. Handflatan Ätertog sitt jobb och jag ökade pÄ kraften i smiskarna. Ann-Sofie pep och rynkade sin söta nÀsa. Jag tog tag i hennes ena arm och böjde upp den pÄ ryggen för att kunna hÄlla fast henne bÀttre. Ann-Sofie gnÀllde oroligt, hon visste att nu skulle handflatan regna över hennes nakna och blottade skinkor. Smiskarna ekade högt mellan vÀggarna. Daniela tittade pÄ med stora ögon och röda kinder nÀr den olydiga kvinnan i mitt knÀ började sprattla vilt med benen samtidigt som hon gnÀllde allt högre. NÀstan skrek.
Ann-Sofie var nÀra till tÄrar nu, men jag tÀnkte bespara henne det Àn sÄ lÀnge. Hon skulle tids nog fÄ grÄta ut inför Daniela. Jag upphörde tvÀrt med smiskandet och det blev alldeles tyst i rummet. Det enda som hördes var Ann-Sofies tunga andhÀmtning blandat med ynkliga snyftningar.
- StÀll dig upp!
Hon lÄg kvar.
- Nu!
Ann-Sofie var uppe pÄ fötterna och formerade sig framför mig.
- GÄ och stÀll dig vid vÀggen...nu!
Ann-Sofie neg djupt och sedan gick hon bort och stÀllde sig vid vÀggen. Daniela tittade en lÄng stund pÄ kvinnan som stod borta vid vÀggen med sina röda skinkor och sedan vÀnde hon sig mot mig.
- Oj, du har sannerligen pli pÄ henne, sa hon imponerat och lite upphetsat.
- Nej inte tillrÀckligt har det visat sig idag. Jag tror att rottingen behöver plockas fram.
Daniela och jag reste oss upp och stÀllt oss vid matsalsbordet. Jag hade tagit fram en rotting som jag rÀckte över till Daniela. Hon tog emot den med stora ögon och osÀker hand.
Jag beordrade fram Ann-Sofie och fick henne att stÀlla sig bredbent framför matsalsbordet. Sedan fick hon lÀgga sig ner med överkroppen pÄ bordsskivan. HÀnderna fick hon ha snett utmed sidorna av sin kropp och handflatorna var vÀnda uppÄt. Daniela stod bakom Ann-Sofie och jag kunde se att hennes blick studerade de tvÄ ringarna som nu framtrÀdde tydligt i Ann-Sofies slÀtrakade sköte.
Jag visade Daniela att stÀlla sig lite mer Ät vÀnster, hon var höger hÀnt, och sedan gjorde jag en menande blick mot den nakna rumpan som var blottad för oss. Daniela höjde armen, gav skinkorna ett lÀtt rapp och sedan tittade hon upp mot mig. Jag höjde mina ögonbryn och anlade en skeptisk min.
- Vad var det hon sa till dig pÄ gymmet?, frÄgade jag.
- Hon kallade mig faktiskt för jÀvla kÀrring och sa att jag passade bÀttre pÄ Älderdomshem Àn pÄ gym.
- Oj dÄ, det var inte snÀllt sagt, svarade jag med spelad förvÄning.
- Nej det var vÀl inte det, sa Daniela eftertÀnksamt.
Nu var Äldersskillnaden inte mer Àn fem, högst tio Är mellan dem, men det var ett typiskt uttalande frÄn en impulsiv och strulig Ann-Sofie. Daniela var dessutom mycket vacker och sÄg nog yngre ut Àn hon var.
Daniela höjde armen igen och nu ven rottingen i luften och landade med mera kraft över bÄda skinkorna. Ann-Sofie ryckte till, drog in sin rumpa lite och slÀppte ifrÄn sig ett stön. Danielas ansikte sprack upp i ett leende. Daniela tittade upp mot mig och nu andades hon lite tyngre. Jag svarade med en gillande blick och nickade med huvudet att fortsÀtta.
Danielas arm höjdes igen och Äter landade rottingen över Ann-Sofies skinkor. Kanske hade hon hÄllit igen lite i rappet för Ann-Sofie stod helt stilla och tyst. Daniela tittade besviket pÄ den nakna rumpan och sedan upp mot Ann-Sofie ansikte dÀr hon lÄg dubbelvikt över bordet.
Sedan höjde hon armen igen och nu ven rottingen ilsknare i luften och landade med full kraft över bÄda skinkorna, lÀngre ner pÄ lÄren.
- Oaj aaaaj, gnÀllde Ann-Sofie samtidigt som hennes vÀnsterben lyftes frÄn marken och sparkade krampaktigt upp mot rumpan nÄgra gÄnger.
Danielas ansikte sprack Äter upp i ett nöjt leende. Oj dÄ, henne var det nog bÀst att hÄlla koll pÄ.
- Hur mycket tÄl hon?, frÄgade Daniela och andades med lÀtt sÀrade lÀppar.
- Det bestÀmmer du. Det Àr du som hÄller i rottingen.
- SÀger hon inte stopp sjÀlv?
- Du menar om hon har nÄgra sÀkerhetsord. Nej, hon hade det förut, men sen hon blev min kvinna har hon fÄtt lÀmna ifrÄn sig dom.
Daniela tittade imponerat pÄ den totalt utlÀmnade kvinnan pÄ bordet.
- Riktigt olydiga slynor mÄste man ibland ta Ànda fram till tÄrar för att dom ska förstÄ sin plats, fortsatte jag.
- DÄ Àr det vÀl bÀst att vi gör det dÄ, sa en leende Daniela samtidigt som hon stod och slog rottingen helt lÀtt i sin egen hand.
Daniela stÀllde sig tillrÀtta, armen höjdes och sedan ven rottingen i rummet.
Daniela hade varit generös med rottingen och bjudit friskt pĂ„ dess gĂ„vor. Ann-Sofie hade vridit sig och gnĂ€llt. Vid ett tillfĂ€lle hade hon varit pĂ„ vĂ€g upp frĂ„n bordet, men vi hade hindrat hennes dumheter och fĂ„tt ner henne pĂ„ plats igen. Överkroppen vilande pĂ„ bordet och fötterna i backen, blottade handflator och stjĂ€rt. Daniela hade mer och mer upphetsat lĂ„tit rottingen rappa över bĂ„de skinkor och lĂ„r, och tillslut hade Ann-Sofie inte kunnat hĂ„lla sig lĂ€ngre. TĂ„rarna hade kommit och hon började grĂ„ta.
Ann-Sofie lÄg nu och snyftade ljudligt med skakande axlar pÄ bordet. Hon lÄg kvar i den befallda positionen med den ilsket randade rumpan i vÀdret. Daniela flinade.
- Hon verkar inte sÄ stöddig lÀngre, sa hon.
Jag kunde bara hÄlla med. Den olydiga lilla slampan hade fÄtt betala för dÄligt upptrÀdande.
- DĂ„ var det bara en sak kvar, sa jag.
- VadÄ, undrade Daniela.
- Sist ni trÀffades sa du nÄgot om att hon skulle kyssa ditt arsle.
- Va! Det Àr vÀl bara nÄgot man sÀger.
- Jag insisterar, sa jag utan att förÀndra en min.
- Du menar inte allvar, sa Daniela och kunde inte lÄta bli att skratta till lite.
- Jag menar alltid allvar, svarade jag utan att besvara hennes skratt.
Danielas leende försvann, hon tittade tillbaks mot mig och sedan mot Ann-Sofie dÀr hon lÄg lydigt kvar över bordet. Sedan spred sig ett flin över hennes lÀppar och hon började knÀppa upp sina byxor.
Jag beordrade upp Ann-Sofie. Daniela fick av sig byxorna helt och sedan följde trosorna efter. Hon stÀllde sig lÀtt bredbent vÀnd mot matsalsbordet, tog stöd med hÀnderna i bordsskivan och lutade sig lite framÄt
- Jag vill höra henne be om ursÀkt och sedan vill jag kÀnna en riktigt lÄng och blöt kyss, sa Daniela med ett skratt.
Jag beordrade ner Ann-Sofie stÄendes pÄ knÀ bakom Daniela.
- Du hörde vad hon sa. Inget slarv tolereras, sa jag till Ann-Sofie.
Ann-Sofie la sina hÀnder pÄ Danielas skinkor, hon grÀvde in sina fingrar lite i skÄran samtidigt som hon verkade samla sig. Daniela tittade roat ner pÄ henne över sin axel.
- FörlÄt, kom det frÄn Ann-Sofie och sedan flÀkte hon isÀr skinkorna helt.
Daniela tittade upp i taket framför sig och hon andades lite tyngre genom en leende öppen mun. Ann-Sofie slickade sig om lÀpparna och sedan böjde hon sig fram och tryckte sitt ansikte mot Danielas stjÀrt. Hon gav hennes bakre hÄl en lÄng och blöt kyss med sÀrade lÀppar och spelande tunga. Daniela flÀmtade till genom den öppna munnen och slöt sina ögon.

*****************

Jag hade tagit adjö av Daniela. I dörren hade hon hejdat sig och gett mig en snabb kyss pÄ kinden. ?Du Àr en stygg pojke? hade hon sagt med ett leende och sedan hade hon gÄtt. Nu satt Ann-Sofie pÄ knÀ framför mig pÄ golvet med sina hÀnder över de svidande skinkorna och huvudet vilade i mitt knÀ. Handflatorna var vÀnda uppÄt i en undergiven gest och hon snyftade svagt med lÀtt skakande axlar.
- FörlÄt mig, snyftade hon fram.
Jag klappade varsamt över hennes hÄr. Jag förstod vad hon menade. Hon trodde att hon var lydig och disciplinerad, att hon utan problem skulle kunna lyda alla mina order. Men nu hade hon fÄtt veta att hur mycket trÀning hon Àn fick och hur lydig hon Àn trodde sig vara, sÄ fanns det alltid mer att lÀra. Hon kunde aldrig vara sÀker pÄ vad jag skulle avkrÀva henne.
- Jag kanske mÄste bjuda hit Daniela fler gÄnger, sa jag.
Ann-Sofies söta smÄ axlar började hoppa Ànnu mer och hon snyftade flera gÄnger.
- Ja, viskade hon sedan.

******************

Vi levde nu alla tre hos mig och vi hade rÀttat in oss vÀl i vÄra roller. Jag hade Àven mÀrkt att mina kvinnor börjat anpassa sig till varandra. Till och med deras kvinnliga cykler hade börjat klinga samstÀmmigt, som tvÄ smÄ klockor som synkroniserats och börjat slÄ samtidigt. Jag visste att det fanns de som lagt fram teorier som hÀvdade att stÀllen dÀr det lever mycket kvinnor tillsammans, till exempel fÀngelser eller internatskolor, sÄ intrÀffar detta fenomen.
Jag tittade pÄ de bÄda kvinnorna dÀr de satt vid bordet. Ann-Sofie tittade frÄgande upp mot mig och besvarade sedan mitt leende. Catrine tittade ocksÄ upp och log hon med. Mina fina smÄ klockor. Jag styrde nu fullt över dem, till och med över deras kvinnliga cykler.
Men jag visste att mina tankar hade börjat spÄra ur. Ingen styr över naturen, inte ens jag. Alltför ofta har mÀnskligheten försökt tÀmja naturen och alltid har hon misslyckats. NÀr naturen slÀpper loss sina krafter Àr mÀnniskan mycket liten och vÀldigt sÄrbar. Det förstod Àven jag, man Àr ju ingen idiot. Möjligtvis en ödmjuk idiot.

petersmejlbox@hotmail.com
That's all folks!
Don't try this at home!